Att bli mobbad behöver inte innebära fysiskt våld, något jag inte är säker på om jag borde vara glad över eller inte. För att dag in och dag ut under hela grundskoletiden höra ”skämtsamma” kommentarer om allt från skjortan jag hade på mig eller boken jag läste till om hur min mamma såg konstig ut kan ju inte skada en fysiskt i alla fall.Och det var ju bara på skoj. Det var alltid ursäkten.

Jag var så trög som inte kunde ta ett skämt, tyckte de. Idag har jag väldigt svårt för folk som skämtar med mig för jag är aldrig säker på om det är menat som ett skämt eller inte. Ord kan göra väldigt ont, men lämnar inga blåmärken.