Min dotter älskar att sjunga och drömmen hade blivit sann! Hon hade kommit in på musik skolan! Allt skulle ju bli så bra, flytten från den lila skolan med endast 3 tjejer i klassen låg bakom henne.
Första tiden var så bra men när vårterminen kom började allt hända.
Hennes nyfunna och fina vänner börjsde frysa ut henne, ingen lyssna på hennes ord ingen ville vara med henne på grupparbeten man slutade prata med henne tillslut. Hon blev som hon uttryckt de själv osynlig!
Dålig resultat på proven, högfrånvaro, fysisk och pyskisk ohälsa. Vi mailar och ringer och tjatar på denna fina musikskola som inte gör något! Tiden
går och min dotter mår allt sämmre. Årskurs 6 och de är på väg att brista i vår familj. Vi bråkar och gråter om och vart annat. Vi träffar rektor. m.m och om jag kan beskriva med ord hur min fin dotter mådde och kände sig eller hur man talade till oss om vår dotter och hennes situation. Man lovade mycket den dagen. De är snart 6 månader sen! Ingen har hört av sig från skolan. Min dotter slutade sjunga och hennes rum stod tyst! Hon hade bestämmt sig för att sluta på skolan och de elaka tjejerna skulle vinna över min dotter! Nu går hon i årskus 7 och vi hoppas att vår starka fina sångfågel som bestämmt sig för att stanna på skolan och kämpa för sin dröm kommer att lyckas! Smulan vi kommer alltid finnas för dig vad du en väljer för väg!