Det började redan i första klass. Vi var ett ojämt antal tjejer och jag kom från en annan ort och min bästa kompis gick i en annan klass. Jag var ensam varje rast, enda gången som jag ”dög” var när någon av de andra tjejerna var sjuka.

Varje rast i 9 år utan att synas. Samma sak på lunchen, fick alltid sitta själv. Pratade med läraren en gång och bad om hjälp men fick till svar att jag skulle ”rycka upp mig”…..I 9an blev det ohållbart, jag orkade inte vara i skolan så under 4 månader skolkade jag. Hemma trodde dem att jag var i skolan men satt ute i skogen och väntade tills det var dags att gå hem. I skolan trodde dem att jag var sjuk….i 4 månader. Inte en enda gång ringde mina lärare hem och frågade hur det var med mig. Ett samtal hade räckt för att ”avslöja” det hela.

Detta var 34 år sedan……..är fortfarande inte ”hel”……