Jag gick i grundskola i en liten by. Att stå upp för mig och inte tolerera skit gjorde att jag blev ännu mer utsatt. Folk fällde mig i korridoren, spottade mig i ansiktet och skrattade åt mig. En dag, när jag gick i sjuan blev jag våldtagen på en av toaletterna av en annan elev. Efter det började eleverna skriva på mitt skåp. ”Hur mycket kostar du?” ”Hora” ”jag knullar dig för en tjuga” de skrev så hårt att hur mycket jag än suddade och tvättade så försvann det inte. Lärarna gjorde ingenting. ”Du borde kanske ha på dig byxor istället för kjol” ”det är bättre om du är tyst, då slutar dom säkert”
Tre år senare började jag gå till bup, fick även höra där att det var mitt fel. Du hade ju faktiskt kjol på dig och du överdriver, hade dom slagit dig hade någon märkt det.
Idag är jag diagnosticerad med depression, och och ångest. Någonting som vuxenpsyk startade den där dagen, när jag blev våldtagen på skoltoaletten. Att en människa stal min oskuld medan jag hörde hur lärarna skrattade i personalrummet bredvid och att jag hade både tid, plats och gärningsman, tyckte inte polisen var tillräckligt för att leda till åtal. ”Ord mot ord”