Jag har inte haft det lätt genom åren jag är idag 30 år och varit mobbad de flesta åren.
Allt började gör att man bytade skola och det höll på i många år. Att bli mobbad det tar på en psyke och till slut vill man inte leva vidare. Jag tänkte många gånger på att ta mitt liv men så tänkte jag på min familj. De älskar mig för den Jag ÄR ! Efter många år så sa jag till slut ifrån. Min mobbare sa elaka ord till mig när jag satt och läste och mitt humör sjönk mer och mer för varje ord han sa. Så till slut så ställer jag mig upp, flyger på honom och sätter mina händer runt hans hals. Det ända jag hade i tankarna var död din jävel. Jag sa till honom att jag vill att detta ska få ett slut för jag var trött på denna skit. Det bästa med allt var att hela klassen såg vad som hände min syster och tre av de andra mobbarna får fart och springer ut i korridoren. Min syster säger också ifrån mot en mobbare lyfter upp honom mot väggen och säger du ger fan i det. Han tänkte flyga på mig. Killen jag håller händerna om sparkar mig till slut i magen så jag tappar greppet. Sedan kollar han på mig med rädda ögon. Min syster sa inga snälla ord till den hon lyfte upp mot väggen.

Efter den dagen vågade ingen ge sig på en på ett bra tag. Vissa visade mer respekt än innan men inte mycket.
Efter många år så kom min mobbare fram till mig och bad om ursäkt för vad han hade gjort mot mig. Sa till honom att jag kommer aldrig förlåta dig eller någon annan för vad du gjorde mot mig i skolan.

Jag får tårar i ögonen när jag tänker tillbaka till skoltiden jag och min syster vi hade inte det lätt och det är ABSOLUT INGEN som förtjänar att bli mobbad.