Ett mycket stort problem för mobbade barn, är alla tillfällen där det ska ”väljas”. Bänkar som står två och två. Pararbeten, grupparbeten, labbar. Avslutningsbaler dit man bara får gå om man har en dejt. Eller allra värst: skolresor där man ska dela rum eller tält.

Jag hade oftast ingen självklar kompis att vara med vid sådana tillfällen. Utan jag blev ”utauktionerad till lägstbjudande” av läraren, inför hela klassen: ”Någon måste ju ta Anna.” ”Vi vill inte ha henne, vi hade henne förra gången.” ”OK VI kan väl ta henne då”.

En gång när vi skulle tälta på en lägerskola ville ingen dela tält med mig. Detta diskuterades alltså helt öppet, hela klassen och ledarna och lärarna, på en campingplats! Det slutade med att jag fick ett eget tält, och de andra klämde ihop sig flera i andra tält…

Det var fruktansvärt förnedrande! Jag tycker att sådana tillfällen borde begränsas till ett minimum. Det finns en övertro på vad barnen kan lära sig av grupparbeten, skolresor o.s.v. – oftast blir det bara otrevligheter av det, för dom som redan har det svårt. Det är inte värt det.

Och OM det ska vara ett sådant moment, så ska LÄRAREN dela in grupperna. Men då måste hon eller han vara mycket lyhörd, så att h*n inte sätter ett mobbat barn i samma grupp som sin plågoande… Jag skulle rekommendera att endast ha individuellt arbete i skolan, faktiskt.