Jag blev mobbad i årskurs 4 upp till 7. Skolan var mitt värsta öde. Varje dag fick jag möta mina värsta fiender. Inte en enda ville synas .ed mig. Hade en enda vän men när nån skulle se oss tillsammans så måste jag låtsas att hata henne och låtsas att bråka med henne för att vehålla vå hemliga vänskap. Många dagar spenderade jag i skogen, jag satt i skogen på lektionstider för att slippa mobbarna, varesig det var sol, regn eller snö. När jag satte mig i klassen så flyttade alla sina bänkar ifrån mig som om jag var det äckligaste som finns. Blev retad för mina hörapparater och för att vi inte var rika i min familj. Detta var den värsta utfrysningsmetoden som finns. Jag har inte glömt, och kommer aldrig att glömma det. Min värsta tid i mitt liv var min barndom. Mobbarna lever än på gott humör. Skulle velat ha en förlåtelse för det som hänt mig.