Till alla er som mobbar

Kanske tror ni att den ni är dumma emot inte är värd bättre. Kanske klär han sig fel, kanske är hon en plugghäst eller så har han fel hårfärg eller hon töntiga glasögon. Anledningarna brukar skifta, men det intressanta är att inget av det är skäl till att mobba. Aldrig någonsin.

Men även om ni av någon anledning tycker er ha rätten att säga taskiga saker, att slå, knuffa, frysa ut eller leka med strykjärn på andra människor skall ni komma ihåg några saker:

de ord ni använder, de slag ni delar ut, de knuffar ni använder och all den utfrysning ni utsätter någon för trasar sönder, mal ned och förändrar en människa. Inte bara i stunden, utan ofta för resten av deras liv. Med vilken rätt gör ni så?

när ni genom er mobbning bryter ned en människas självkänsla går det i arv. Barnen till de mobbade kommer också att lida av det ni gör, eftersom mobboffret för över sin dåliga självkänsla och sitt undfallande beteende på sina barn. Det är väldigt allvarligt och kan överföras från generation till generation, tills någon så småningom hamnar på terapisoffan och efter assor med arbete och pengar och lidande orkar bryta den onda cirkeln.

åratal av mobbning kan lätt leda till att en människa väljer att avsluta sitt liv. Han gör det för att fly ett liv han inte orkar med för att ni gör det outhärdligt, men ni får leva med det resten av era liv – att faktiskt ha drivit en annan människa in i döden. Är ni beredda att ta den risken?

Och särskilt till er som tror att det bara är barn och ungdomar som mobbar och att det bara är hugg och slag som räknas: hur beter du dig som vuxen? Snackar du skit om andra när de inte hör? Låter du alla delta i samtalet, eller struntar du i att lyssna på en del? Fryser du ut andra på jobbet, i idrottsföreningen eller i familjen? Det gör lika ont som att få ett slag i magen eller att få cykeldäcken sönderskurna på rasten i skolan. Det bryter ned en människa bit för bit tills ingen självkänsla finns kvar.

Oaktat vilka ni är är sanningen väldigt enkel: ni är inte ett uns bättre eller mer värda eller har någon som helst rätt att sätta er över andra människor, deras liv och deras person.

Så väx upp! För det känns som ett otroligt omoget och naivt sätt att behandla andra på. Det finns ingen ursäkt för någon form av mobbning, men väldigt många skäl att låta bli.

Gör något bra, modigt och något värt att se upp till redan idag: stå upp för ett mobboffer.

Du kan rädda en människa från en långsam väg mot en pyskisk undergång och ett liv i olycka.

Nu. Idag. Du behöver inte be om ursäkt. Du behöver inte göra avbön. Bara stå upp för den som mobbas. Ta deras parti, säg ifrån när andra beter sig illa mot dem. Om du inte törs det, se åtminstone till att inte hänga på mobbarens dumheter. Fäll inte den där kommentaren, fyra inte av det där slaget eller den där sparken. Det är det enda sättet du kan vara modig på i sammanhanget. Att mobba är lätt. Att stå upp för någon kräver mod.

Har du tillräckligt av det?