JAg var mobbad ända från det att jag gick i ettan till sjuan.Dom klagade på min vikt jag var kraftig och att jag var så lång kallade mig alla möjliga dumheter. min lärare skickade ut mig ur klassrummet varje lektion jag hade en bänk och ett draperi som jag fick sitta bakom och eftersom hon gjorde det så lärde jag mig inte läsa förrens en special lärare fick upp ögonen för mig och tog mig i sitt beskydd. Jag fick sitta med henne varje gång jag blev utskickad så mina klasskamrater lärde sig läsa i ettan jag lärde mig inte det förrens jag gick i trean. Jag har inlärningssvårigheter vilket gör att jag inte kan med skolan riktigt.Jag har haft ADHD med betoning på H vilket menar att man är hyperaktiv men på åttiotalet så fanns inte ADHD utan det var bara ADD, H tillkomm först nån gång på nittiotalet men jag var väldigt utsatt. Vart misshandlad varje dag dom spottade på mig fick inte komma på discon som dom hade på fritidsgårdarna. Jag var ju ett sånt problembarn jag gjorde mycket dumheter utan att tänka på konsekvenserna. Även lärarna var på mig slet mig i armen så den blev blå luggade mig i håret så att jag hade en kal fläck på hjässan. Jag fick komma på mitt första knattedisco när jag gick i sexan. Men när vi började sjuan på en annan skola så förändrades allt. Jag kommer ihåg den händelse som förändrade mitt liv för alltid. Vi var alla rädda för dom som gick i nian dom doppade en i toalleterna knuffade oss i vattenpölar och var allmänt jobbiga. Men det var en kille som utmärkte sig han hade gått om åttan två gånger så han var sjutton när han gick i nian han var alltid på oss vi brukade gömma oss i biblioteket. En dag så följde han efter oss dit började mucka gräl och ville slåss. Han gick på mig kallade mig gris, fläskis allt möjligt hemskt. Men då tappade jag fattningen tillslut slog han så mycket kastade stolar välte bokhyllor och blev helt galen när jag fick tillbaka sansen så låg han i ett hörn och bad för sitt liv. Alla mina klasskamrater kramade mig och sa att det var så jäkla bra det jag hade gjort, då tänkte jag JAHA man ska släss för att få vänner. Så då började jag slåss först på skolan sen på stan, började dricka mer och mer för att hantera den ångest som ADHD:en gav mig. Men jag slogs fortfarande varjedag och med träning ger det färdigheter så jag blev riktigt bra på at slåss och blanda alkohol med våldtendenser är inget bra. JAg vet inte hur många gånger jag har åkt dit för misshandel och andra våldsbrott. Men för första gången i mitt liv så var jag nån som folk såg upptill oh beundrade. JAg sjönk mer och mer ner i kriminaliteten. Började med andra droger som hasch och amfetamin. JAg blev tillslut en kraftigt missbrukare in och ut på olika behandlingshem och sitta på häktet jag har haft tur att aldrig jag har åkt in i fängelse men jag har varit på många rättegångar. JAg fick min diagnos för ADHD i början av tvåtusentalet. Har dock inte fått nån medicin eftersom jag missbrukar jag gjorsde min sista behandling när jag var 29 nu är jag 34 det har gått rätt bra men jag har snubblat tillbaka i missbruket igen har hållit på sen i december 2012. Ska in på behandlingshem nu igen och jag hoppas jag kan få rätsida på mina problem. Det ultimata vore ju om jag fick nått mot min ADHD för nu kan jag inte se en film utan att det börjar krypa i benen på mig. Det jag vill ha sagt är ju att om jag hade fått hjälp i en tidig ålder så hade mitt liv troligtvis sett helt annorlunda ut nu. Men jag är inte arg på nån dom visste inte bättre småbarn kan verkligen såra andra människor dom vet vilka knappar dom ska trycka på. Jag önskar att alla mobbareoch översittare får upp sina ögon och förstår att dom verkligen kan förstöra för folk mobbning påverkar inte bara den utsatte utan även folk i dess omgivning.