Varit mobbad/kallad bl.a. ful, luktar illa, under hela min grundskoletid tom 8:an av flera i klassen men de var en tjej som var värst å henne hängde de andra på så klart!
När jag kom hem den där dagen då fick jag nog, när jag kom hem från skolan och jag sa jag tänker ej gå tillbaka dit mer! Talade om alla hemskheter jag varit me om för mina föräldrar! Min pappa kontaktade skolan direkt och och bad om ett möte med den värsta tjejen och hennes mamma och en lärare!
Hon som utsatte mig för alla dessa hemskheter blånekade och hennes mamma sa: så skulle aldrig min dotter göra! 🙁 hon var så skötsam! Ja eller hur!
Pappa sa att om inte detta slutar upp nu så kommer han och polisanmäla detta! Å de var sista dagen som jag fick höra dessa elaka ord från den tjejen!
Jag bytte själv stil och bestämde mig för att bli mycket tuffare!
Jag är evigt tacksam för att min pappa ställde upp för mig!
De värsta jag tänker på är att skolan gjorde inget åt saken! Kommer ihåg en händelse när jag var jätteledsen och läraren frågade rätt ut i klassen om de hänt nått om nån varit dum och varför jag grät! INGEN sa nått och då sa läraren bara JAHA då va de väl inget!
Denna händelse och alla känslorna fick mig att sjunka genom jorden!
Har aldrig känt mig så liten som då!

Skolan måste våga säga ifrån allt gällande mobbing! Tänk vad många år av livet de förstör för en person om de nu inte tar den drastiska tanken och gör så de blir ”the end” som säkert många barn/ungdomar tänker!
Jag är i dag över 35 och mina ärr finns fortfarande!
Men för var år som går så blir jag starkare och starkare och jag har gett mig f-n på att detta kan ej få förstöra hela mitt liv!

VÅGA BE EN VUXEN OM HJÄLP!