Det är strax dags för äkta, amerikansk Saturday Night Racing. Härligt! Lördagskvällens (för oss i Sverige blir det natten till söndag) race på Richmond har också en spännande, ny krydda.

Normalt sett brukar det räcka med att det är kväll och Richmond för att det ska bli spännande. Banan är ju som en blandning mellan short track och intermediate – 3/4 mile lång och ganska tight – så det smäller ganska ofta. Men nu har vi ju också fighten mellan Jeff Gordon och Jimmie Johnson! Jag håller med Jimmy Spencer som säger att skillnade mellan de två är att Gordon både tar och ger, medan Johnson bara tar. Inga teamorder – bara gasa!

Själv åker jag till Mantorp på fredag för att kolla in tester med den nya Camaro Cup-bilen. Det ska också bli spännande. Hittills verkar allt arta sig till en fantastisk säsong med en härlig blandning av nya, hungriga förare och gamla, erfarna rävar. Och vad snygga bilarna är, sen! Färgglada, NASCAR-inspirerade lacker, siffror och dekor gör att man känner sig som hemma…

See ya Saturday night!

För de som av någon outgrundlig anledning missade Aarons 499 på Talladega kan jag bara beklaga. Det var årets häftigaste race – med 88 ledarbyten och otroligt tät racing i nästan 4 timmar!

Kevin Harvick förvaltade sitt race perfekt – han låg i slutet av fältet under halva racet och avancerade sakta uppåt. Efter 3 green/white/checkered och en hel del krascher mot slutet pushade han Jamie McMurray framför sig och gjorde ingen attack förrän på den främre rakan. Det räckte till och Harvick vann med 11 tusendelars marginal – efter över 80 mils racing!

Stackars Jamie McMurray visste att han var en ”sitting duck” på slutet men kunde inte göra någonting när Harvick fick honom ”loose” i sista böjen. Två vinster och en andraplats i de tre senaste restriktorplatteracen är ändå inget direkt dåligt facit för Jamie. Och Kevin kan, efter 115 race utan vinst, återigen kallas ”Happy” Harvick…

Happy kan man inte kalla Jeff Gordon. Vid förra racet körde ju hans teamkompis Jimmie Johnson på honom med flit och i det har racet stängde Jimmie framfarten för en stormande Gordon. Bägge två förlorade på manövern och Gordon hamnade oförskyllt i en krasch. Det straffade sig lite senare för Jimmie, som hamnade i en annan krasch och fick avbryta och slutade på en 31:a plats. Johnson håller fortfarande i ledningen men försprånget har krymt till 26 poäng före Harvick.

Jeff Gordon var MYCKET missnöjd med Jimmie Johnson och vädrade det i intervjun efter racet. Han sa till och med att han var ”pissed” på sin teamkamrat. Vi får väl se om det renderar något straf från NASCAR – Dale Earnhardt Jr fick ju böta 10.000 dollar för att sa ”shit” vi ett tillfälle…

Mot Richmond och kvällsrace på ördag!

See ya! 

Nu börjar det hända saker! ”Bad Brad” Keselowski kommer sitta i den legendariska #2 nästa år – med fortsatt spons från Miller Lite! Kurt Busch, då? Jodå, han blir kvar hos Penske men i #22 och med spons från Shell/Pennzoil. ”Bad Brad” känner sig naturligtvis hedrad av att få köra den bil han beundrade som liten.

Vad händer då med #12? Kanske en öppning för en ny talang? Hoppas det, för Penske tror jag är ett av de bästa teamen för en rookie. Vad händer då med Kevin Harvick? Hoppas att RCR lyckas hitta en sponsor snart, annars kanske Harvick gör allvar av sina hot att lämna teamet. Men vart skulle han gå?

Dags för en ny ”Big One” på söndag? Talladega bjuder ju ofta på tät, spännande racing men också på en jättesmäll. Så lär det väl bli nu med men man hoppas ju att det inte drabbar just MIN favoritförare – vilket osökt (?) får in mig på vinnartipset. Det MÅSTE bli Dale Earnhardt Jr, som de senaste racen visat prov på både körskicklighet och självförtroende. Han har ju dessutom flera vinster på Talladega sedan tidigare och brukar lyckas. 

Det vore också ett bra tillfälle för Jimmie Johnson att misslyckas med en topplacering för att jämna till poängställningen en aning. Hur som helst kommer Talladegaracet bli en höjdare och jag ser fram mot söndag med ståpäls…

See ya!

När röken skingrats på The Great American Speedway stod återigen den lilla, nyopererade Denny Hamlin som segrare. Och återigen blev den dominerande Jeff Gordon snuvad på segern!

Nu är det ÖVER ett år sedan Jeff Gordon vann och han var ganska frustrerad efter en hård dust med teamkompisen (?) Jimmie Johnson i mitten av racet. Jimmie trodde att Jeff körde på honom bakifrån men det var bara luften som försvann från Jimmies spoiler och han körde in i sidan på Gordons bil – med förödande resultat för honom själv. Han fick en pyspunka och var tvungen att gå in i depå under grönflagg. Vid nästa gulflagg var JJ den första bilen på icke ledarvarvet och fick en Lucky Dog – han blev uppflyttad till ledarvarvet.

Med bara 17 varv kvar fick vi så en ”The BIG One” – en stooor smäll med många bilar involverade – däribland Jeff Gordon. Jimmie hade jättetur som vanligt och undvek kraschen med några centimeter. Man måste ju undra HUR stor tur han kan ha…

Denny Hamlin tog omstarten och såg sig aldrig om, trots att Jimmie Johnson kom som ett frustande ånglok bakifrån. Hade racet varit ETT varv längre, hade Jimmie vunnit. Han utökade i alla fall sin ledning i Sprint Cup…

Talladega på söndag. Jag ryser redan…

See ya!

När Bruton Smith 1994 bestämde sig för att Texas behövde en ny, stor anläggning för Stock Car racing, tog det inte lång stund från idé till handling. 1995 började man arbeta och 1997 hölls det första racet på 1 1/2-milebanan med VARIABEL banking – 24° för Stock Cars och 8° för Open Wheelers. 

Det kanske gick lite FÖR fort, för den variabla bankingen fungerade inte som tänkt, banan var FÖR snabb för Indy Cars och dräneringen fungerade inte heller. Vatten rann upp ur banan och skapade naturligtvis problem. Att vi fick en ”Big One” i första kurvan på första varvet i den första tävlingen var väl bara att vänta… Jeff Burton blev den lycklige vinnaren – som alltid får ett par Western-revolvrar som extra premie!

Se´n dess har Texas Motor Speedway – ”The Great American Speedway” – alltid bjudit på höga farter och mycket underhållning. Så kommer det också bli på söndag, när vi på allvar får se hur den nya spoilern fungerar i höga farter. Kommer Jimmie Johnson att vara lika överlägsen? Kommer Kurt Busch utöka sin revolversamling? Eller kommer Carl Edwards äntligen vinna igen? Han är ju den som vunnit flest gånger på Texas – 3.

Att allting är BIG in Texas, kan du se själv. Här är lite kul fakta:

Belysning: Texas Motor Speedway har tillräckligt med lyskraft för att räcka till 11 fotbollsplaner och drar i snitt 2,000,000 watt på ett kvällsrace.

Parkering: Runt 70,000 fordon står på parkeringen under ett race. Dessutom tältar omkring 40,000 fans på området.

Aluminium: Den främre läktaren består av 1 miljon kilo aluminum och 15,000 ton stål.

Av Jord är du kommen: Man fick schakta 4,000,000 kubikmeter jord för att bygga banan.

Varm korv: På ett år säljer man så mycket varm korv att om man la dom i rad skulle det räcka 6 varv runt banan!

Hamburgare: Och på samma år säljer man så många hamburgare att om man la dom på varandra skulle det bli lika högt som 74 våningar!

That´s BIG!

See ya Sunday!

Juan Pablo Montoya ledde 104 varv, Jimmie Johnson 113 och Kyle Busch 113. Ryan Newman ledde 1. Det viktigaste.

Efter diverse olika strategier – UTOM att stanna kvar ute på banan – blev det omstart och green-white-checkered på varv 377 blev det en härlig avslutning för Ryan Newman som tog starten och kunde hålla undan för Jeff Gordon som återigen fick känna sig snuvad på konfekten. Gordon erkände att han spann lite grann i omstarten och det räckte lagom till förlust…

Förlust måste det också kännas som för Kyle Busch. Han dominerade loppets sista tredjedel men teamet valde att byta 4 däck vid den sista, förargliga gulflaggan. Den strategin gav bort en given seger – speciellt för Kyle som är specialist på omstarter. Det blev instället en åttonde plats vid målgången.

Jimmie Johnson är alltid med däruppe när det gäller. Han dominerade mittendelen av racet men gled bakåt i fältet med en understyrd bil. Trots att Jimmie också bytte 4 däck lyckades han komma in på en tredje plats och bibehåller ledningen före en jämn Matt Kenseth och Greg Biffle.

I helgen ska vi ta en sväng till Texas och The Great American Speedway. Där kommer det gå undan och bli tufft, precis som vanligt. Kanske spoilern sätter lite extra krydda på tillställningen..?..

See ya!

Då är det dags att återvända västerut igen – till Phoenix, Arizona, närmare bestämt. Bland skallerormar i Estrellabergen ska 43 NASCAR-förare slåss om segern i säsongens sjunde race och för säkerhets skull är det ett kvällsrace. Eller, närmare bestämt, ett race som börjar i dagsljus och avslutas i elljus. För att säkerställa en avslutning i mörker har man ökat på antalet varv med 63 till 375 och eftersom banan är en mile, blir det hela 600 km.

Det ska bli kul att se om bytet till spoilern kommer att ha någon inverkan på den här relativt korta banan – de förare som misslyckas kommer säkert skylla på det i alla fall..

På Phoenix International Raceway handlar det ofta om tighta avslutningar – den genomsnitsliga segermarginalen Se´n 1964!) är under en sekund!

Förra årets vårrace vanns av Mark Martin – men den som vunnit flest gånger här är…..Jimmie Johnson. Någon som är förvånad?

Fler frågor:

Håller Denny Hamlins knä efter operationen?

Kommer Laila Ali – helgens Grand Marshal – att knocka någon?

Kan Carl Edwards vinna fler race? Det här blir hans 200:e start… 

Green flag c:a 01:46.

See ya!

Bara för att det inte körs något Cup-race i påskhelgen, är det inte direkt stillestånd i de andra serierna. Det har varit full fart i Nashville, Tennessee!

”Happy” Harvick fortsätter dominera i Nationwideserien. Efter att bara tagit två nya däck vid ett sent depåstopp kunde han hålla under för en frustrerad Reed Sorensen. Carl Edwards och Brad Keselowski visade att förmaningarna från NASCAR gjort nytta. Det hade en hård fight men lämnade varandra gott om plats och ingen av dem gjorde några fula saker. Det fanns en del sånt på banan och Jason Leffler fick känna på NASCARs bestraffning och blev parkerad efter att ha rammat James Buescher. Trots att Harvick vunnit två gånger i år, leder Carld Edwards Nationwideserien efter jämna toppresultat.

För Kyle Busch har det äntligen lossnat som ägare/förare i Truckserien! Från pole position i Nashville, ledde han 131 av 150 varv och vann ledigt före – ”Not So Happy” Kevin Harvick! Den här gången slog Kyle INTE sönder sin prisgitarr utan gav bort den till Sam Bass – som lackat den gitarr Kyle smashade förra året – och sa att Sam fick slå sönder Trucken om han ville. Sam avstod…

I helgen drar vi till Phoenix, Arizona och ser om den nya spoilern gör någon skillnad på en 1-mile bana…

See ya!