Han gjorde det igen! Kyle Busch vann sitt 4:e NASCAR-race i rad när han körde över mållinjen i Truckracet på Chicagoland Speedway i fredags! I ett Truckteam som var på gränsen till konkurs för ett halvår se´n har allting vänt till det bättre och framtiden ser ljus ut. Synd bara för Kyle att han inte är med i kvällens Nationwiderace…

I Nationwideracet ser det lite annorlunda ut i startuppställningen – Marcos Ambrose på pole, MYCKET tätt följd av Jaques Villeneuve (!). Visserligen har ju banan hans fars namn men det är väl ändå en överraskning. Det ska bli kul att se racet – om man nu lyckas hitta nåhot sätt att se det på nätet…

Annars känns det väldigt ovanligt att det inte är något jobb i helgen. Jag har ju liksom vant mig vid det och är lite vilsen just nu. Men jag har ju mitt nya barnbarn Julia att tänka på…

Det börjar närma sig publicering av resan till Daytona 500 och jag räknar med att Swanson´s lägger uppden på deras hemsida i veckan som kommer. Jag kommer också att ge information här i bloggen så fort allt är klart.

See ya!

På Bristol visade Kyle Busch vilken sopa han är! Han sopade hem vinsten i alla tre toppserierna – Truck, Nationwide och Sprint Cup! Därmed han han skrivit in sig i historieböckerna som den ende som klarat den bedriften. Nu är det ju inte någon direkt konkurrens eftersom ingen annan kör alla tre men det gör ju inte bedriften sämre.

Annars väntade vi alla på att Brad Keselowski skulle hämnas mot Kyle för det han gjorde i Nationwideracet på fredagen. Kyle vände helt enkelt på Brad och förstörde hans vinstchanser. Men – inget hände. Det fanns två chanser men Brad visade sig vara schysst. Däremot kallade han Kyle ”an asshole” vid förarpresentationen och rev ner ett stort jubel från publiken.

Jimmie Johnsons kräftgång fortsätter. Den här gången var det inte teamets eget fel utan Juan Montoyas. Han gjorde en perfekt s.k. pit-manouver och vände JJ som smällde in i muren. Inga bestraffningar från NASCAR, vare sig mot Kyle eller Juan…

Racet var annars ganska blekt. Sedan dom ändrade bankingen på Bristol från 36 till 26 – 30 grader har det liksom försvunnit något. Nu kan man åka två, nästa 3 i bredd och det förtar en del av charmen hos Thunder Valley. Bygg tillbaka till 36 grader, snälla!

I helgen är det tomt och innehållslöst för er – jag ska tillbringa den med mitt senaste barnbarn som ska komma på torsdag. Mycket, mycket spännande…

See ya! 

Det är mycket rykten igång just nu. Det roligaste för svensk del är väl att Mattias Ekström ska köra på Richmond den 11 september, precis som jag har förutspått tidigare. Själv varken bekräftar eller förnekar han, så vi får väl gissa och hålla alla tummar vi har…

Ryktet som sa att Casey Mears skulle ta över ratten efter Max Papis i #13 stämmer i alla fall, likaså att CocaCola sponsar Kevin Harvick nästa säsong och att Paul Menard kommer bli RCR´s fjärde förare.

Annars är det Thunder Valley för hela slanten – alltså Bristol Motor Speedway. Där har redan körts ett Modifiedrace och ett Truckrace. Ryan Newman vann Modified och Kyle Busch Truckracet – ett race som innehöll mer krascher än tävling. Underhållande för publiken var det i vilket fall som helst…

Natten till söndag smäller det igen när 43 hästkraftstinna bilar med lika testosteronstinna förare ska samsas (samsas – haha!) om de futtiga 800 meterna. Det kommer bli tufft. Och roligt!

Innan dess ska jag åka till Barkarby och Wheels Nat´s på lördag. Får se om jag pallar med cruisingen på kvällen också – jag måste ju samla krafter och vara alert hela natten.

See ya!

En ovanlighet inför Carfax 400 på Michigan var att Kevin Harvick hade kvalat långt fram. Därför trodde man ju att teamet skulle stå utan ”battle plan” – normalt sett tar ju Harvick det lilla lugna under första halvan av racet, för att senare tugga sig uppåt och vara bland de första vid målflaggan. Men det gjorde ingen skillnad. Han vann ytterligare ett race och säkrade sin plats i The Chase. 

I början  kändes det som om Jimmie Johnson hittat rätt men efter ett antal depåstopp med strul eller felbeslut, hamnade han längre och längre ner i fältet och slutade först på 12:e plats. 

Motsatt förhållande hade den nyblivne pappan Jeff Gordon (hur kan dom döpa sin son till Leo Benjamin Gordon? Finns ju INGET race i namnet alls). Han startade först på 36:e plats men gjorde en fantomliknande uppkörning genom fältet och var uppe på en topplacering när en punktering satte stopp för den hjälteinsatsen.

Denny Hamlin kämpade hela racet och tog hem andraplatsen som en ren arbetsseger och Carl Edwards, som börjar komma i form, slutade på tredje.

Annars var helgens behållning Camaro Cup-racen som jag upplevde LIVE på Gelleråsen i Karlskoga. Närmare NASCAR än så går inte att komma. Läckert!

Nu pekar näsan mot Bristol, Tennessee och ett torktumlarrace i elljus. Yeehaw! 

GEORGIA. Nu börjar det närma sig! Mattias Ekström har testat (för Toyota) på en kortoval i Georgia och enligt honom själv – en mästare i understatement – ”gick det bra”. Det borde betyda att det gick väldigt bra. Jag tror fortfarande att vi får se honom i ett kortoval-race i september OCH i Daytona 500 i februari.

KARLSKOGA. Själv är jag på väg till Gelleråsen i Karlskoga för helgens STCC-tävlingar – men främst naturligtvis för Camaro Cup. Det är ett rekordstort startfält och det kommer bli otroligt skoj. Om du inte åker dit, finns det alltid möjlighet att se alla race på Viasat Motor!

MICHIGAN. På söndag är det dags för Carfax 400 på Michigan International Speedway – det 23:e racet i år. Det börjar dra ihop sig mot The Chase och varje liten poäng är viktig. Ska Jimmie Johnsons kräftgång fortsätta? Ska Fords nyvunna styrka fortsätta? Kommer Dale Earnhardt Jr hamna utanför The Chase IGEN? Kolla in Viasat Motor på söndag så kommer du ett snäpp närmare sanningen!

Go Fast – Turn Left!

Äntligen fungerade det hela vägen för Montoya! Efter att ha varit dominant flera race men fallit på målsnöret, höll Montoya ut ända till målflaggan – även om han var ordentligt hotad av Marcos Ambrose.

Tidigare i veckan hade teamet stormöte, där det mesta ventilerades – bland annat Montoyas missnöje med en del beslut som crew chief Brian Pattie tagit. Luften verkar ha rensats och Patties tårar efter vinsten visade hur mycket den behövdes. Inget snack om att Montoya – och hela teamet – var värda en vinst efter så många nära missar. Kul också för teamägaren Chip Ganassi som även tog hem en ny trippel – seger i IndyCar genom Franchitti, i GrandAm genom Pruett/Rojas och så Montoya i NASCAR Sprint Cup. En perfekt helg, alltså!

Man måste också beundra Marcos Ambrose, som verkligen kavlade upp ärmarna och gav Montoya en riktig fight. Tyvärr hände det något vid en sen omstart och efter den allra senaste hände något med Ambrose´s bil och han fick nöja sig med en tredjeplats. Han var lindrigt sagt MYCKET besviken efteråt. Den duell de båda hade var bland det häftigaste jag sett på länge och jag slogs av hur schysst båda körde. Mer sån´t, tack!

Till helgen blir det en dubbel för mig – först till Karlskoga/Gelleråsen och Camaro Cup (som man inte bör missa att uppleva live) och se´n är det NASCAR Sprint Cup på Michigan!

En till perfekt helg, alltså! 

Det är dags att ta fram karta och kompass – vi ska svänga åt båda hållen på Watkins Glen! Banan ligger inte långt från New York, så det är ganska lätt att ta sig DIT i alla fall!

Se´n börjar problemen! Banan är lurig med sina annorlunda svängar och nivåskillnader. I NASCAR-sammanhang kör man inte den lilla tarmen som kallas The Boot, utan svänger från kurva 6 direkt till 10:an, vilket underlättar en del. Annars är det många som fått känna på banans små avåkningszoner och hårda räcken – dock inte lika hårt som Elliott Sadlers smäll förra veckan på Pocono. Det sägs att han slog alla NASCAR-rekord i impact – dvs. ÖVER 80 G! Undrar hur hans kropp såg ut efteråt…

Nu pratar vi inte samma hastigheter men det kan smälla ordentligt ändå. Fråga Jeff Gordon om hans rysare 2008…

Det finns EN förare jag tror vi ska titta lite extra på – Marcos Ambrose. Han lämnar sitt nuvarande team (JTG Dougherty) efter säsongen och vill gärna bevisa sin storhet innan dess. Att han är bra på road courses vet vi redan men han har ju ingen vinst – än! Jag tror det är hans dag på söndag!

Rätta mig om jag har fel – men inte förrän EFTER racet! 

Nej, det gäller INTE Jack Roush, som fortfarande är på sjukhus efter sin andra flygkrasch utan Greg Biffle, som äntligen tog en vinst efter 65 race utan. Stort grattis till honom, hans enda svenska fan (?) Allan, Jack Roush och Röda Korset!

Annars var det ett ganska händelselöst race – åtminstone fram till varv 165 av 200 – då Jimmie Johnson skulle ”Bump-drafta” Kurt Busch men tog i lite för mycket och lite för snett. Busch hamnade i muren ett par gånger och var mäkta irriterad på Johnson. Buschbilen blev skrot och Jimmie bad om ursäkt. Lite längre bak i fältet släpte de flesta av på gasen – utom den som låg bakom Elliott Sadler. Han fick en tryckare, flög över gräset och hamnade mitt i en vinkel av räcke och jord. Från 300 km/tim till 0 på 1 decimeter… Elliott tappade andan men klarade sig utan skador. Tittar man på hans bil går det knappt att fatta. Motorn låg 15 meter från bilen!

Efter omstarter och lite regn tog Greg Biffle kommandot och tittade aldrig bakåt. Han vann övertygande med 4,5 sekunders ledning och tog därmed Fords första vinst i år. Carl Edwards gav Ford en snygg tredjeplats, efter pole-sittern Tony Stewart som trots allt var nöjd med resultatet.

I helgen som kommer ska vi svänga åt BÅDA hållen! Mot Watkins Glen!