När röken lagt sig över Homestead stod två bilar parkerade mot varandra på mållinjen. Den ena var Carl Edwards, som dominerat de två sista racen och som vann Ford 400 i suverän stil. Carl fick dock finna sig i att hamna lite i skymundan för den andra var Jimmie Johnson, som tog sin femte raka titel!

Historia skrevs, hela team 48 var i extas och teamägaren Rick Hendrick hade för en gångs skull svårt att hitta orden. Han var helt klart tagen av teamets bedrift – och visst var det en teamseger! Oavsett om man gillar Johnsonoch hans femte raka eller inte, måste man hålla med om att teamet gjort allting rätt och att det var en värdig mästare som tog emot hyllningarna!

Tankarna går ju naturligtvis också till Denny Hamlin, som efter en heroisk säsong fick finna sig i att vara ”den första förloraren”. Moraliskt sett tog han i alla fall en seger och förhoppningsvis kan han ta med sig ksegervittringen till nästa säsong.

Kevin Harvick ska också ha en eloge för sitt kämpande. Tyvärr gjorde han och teamet för många misstag för att hamna allra längst upp men Kevins ständiga uppkörningar från 28:e startposition kommer i alla fal jag att minnas…

Nu blir det några veckors semester innan det är dags att börja kolla förberedelserna inför 2011. Vi åker ju till Daytona den 16 februari och det finns fortfarande chans att hänga med – kolla in www.swansons.se!

Jag sticker till Florida, stänger av mobilen och sänker ner min trötta lekamen i en jacuzzi.

See ya next year!

Äntligen – efter 2 år – tog Carl Edwards hem en vinst igen! Efter att ha totaldominerat Phoenix med vinst i Nationwideserien, snabbaste träningstider på alla träningar, pole position och vinst i Sprint Cup kan man förstå den glädje som Carl utstrålade! Han klättrade dessutom upp på läktaren och firade med publiken innan det var dags att köra in i Winners Circle. Stort grattis!

Denny Hamlin totaldominerade själva racet och ledde flest varv – ända tills Edwards tog sig förbi. Ingen stor skada skedd – en andraplats och före de två huvudkonkurrenterna är ju OK. Men så blev det inte. Mike Ford, Hamlins crew chief, insåg att man inte hade bensin till hela racet och tog in bilen med 14 varv kvar och vips var Hamlin långt ner i ställningen. Att Kevin Harvicks bensin skulle räcka visste man eftersom ett mutterschabbel ledde till ett extra depåbesök där man passade på att tanka. 

Skulle det bli Harvick som tog hem racet? Nej, Edwards kan köra snålt och hans bensin räckte till vinsten. Men Jimmie Johnson skulle väl ändå vara tvungen att komma in? Chad Knaus bestämde sig för att chansa på att stanna ute med 7 varv kvar och Jimmie lyckades spara så bra att han klarade 89 varv på en tank! Otroligt.

Surast efteråt var naturligtvis Denny Hamlin, som slutade på 12:e plats och gladast Carl Edwards som hoppas att förbannelsen släppt.

Glada är också vi i publiken som fick se avståndet mellan de tre i toppen minska till 46 poäng. Det är historiens tightaste Chase och jag ser fram mot Ford 400 på Homestead på söndag med extra stor spänning. Det kommer bli en riktig nagelbitare!

See ya in Florida!

Spänningen stiger! Årets Chase är den tightaste någonsin, särskilt sedan Denny Hamlin gjort vad han utlovat och vunnit Texas! Hamlin tog dessutom över ledningen från Jimmie Johnson, vars team verkar ha lite problem med nerverna. Dessutom fick JJ´s pit crew stå i skamvrån och se sig ersatta av Jeff Gordons gäng. Man snackar ju om ”teambuilding” – det här måste vara raka motsatsen.

Jimmie tog sig ändå in på en niondeplats och räddade därmed några poäng, samtidigt som Kevin Harvick kom in som sexa, ivrigt klagande på sin bil. Med två race kvar av säsongen skiljer det 59 poäng mellan de tre i toppen och det team som gör minst misstag kommer att vinna!

Efter Texas kan väl ändå ingen klaga på att jag tycker att Kyle Busch är omogen emellanåt? Att ge fingret och kalla en funktionär fula ord är inte bara omoget – det är rent av löjligt! Att Kyle ”var säker på att han inte kört för fort i depån” och därför blev kvarhållen ett varv kan inte motivera så barnsliga reaktioner. Han har redan gjort sin pudel och Gibbs funderar på hur man ska kunna ändra på Kyle…

Att Jeff Gordon blev vansinning på Jeff Burton är lättare att förstå. Påkörningen var ju en uppenbar payback och att som Burton skylla på solen i ögonen känns inte riktigt som den Burton vi är vana vid. Han tog ju i alla fall på sig skulden helt och hållet men det var en klen tröst för Gordon.

Om min röst håller så hörs vi på Phoenix i helgen!

Det blev som vanligt ett mycket spännande Talladegarace – eller vad sägs om 87 ledarbyten mellan 26 olika ledare och ett par tusendelar mellan vinnaren och tvåan?

Även om ”The Big One” inte blev så stor som vanligt, var smällen spektakulär med A.J. Allmendinger flygande in i muren. Oskadd. Det var annars gott om tight racing och inte ovanligt att förare förlorade eller vann 20 platser på ett varv.

Dagens Ros går till David Reutimann, som osjälviskt hjälpte en massa olika förare till ledning. Själv slutade han på en bra 3:e plats. Jimmie Johnson kan vara nöjd med sin 7:e plats efter att strategiskt legat långt bak och kört på säkerhet hela dagen. Trist för publiken, bara…

Kul att Dale Earnhardt Jr rakad av sig skägget och var med i hetluften hela racet. Nästan. Han försökte bump-drafta Jeff Burton lite FÖR mycket och bägge kraschade. Härligt att höra Jeff Burton efteråt: ”Ingen fara.  Det är sånt som händer här…”

Avslutningsfighten mellan teamkompisarna Kevin Harvick och Clint Bowyer var också härlig att se. Båda hade hjälp bakifrån och körde nästan FÖR schysst gentemot varandra! Efter flera minuter och efter att ha kollat ”målfoto” utsågs Clint Bowyer som vinnare och även om Kevin Harvick därmed förlorade några poäng, är ställningen ännu tightare i toppen – det skiljer bara 38 poäng mellan Johnson, Hamlin och Harvick!

Nästa stopp Texas. Yiieehaaw!