Vilken smäll!

På det 62:a varvet av 90 fick Kasey Kahne ett kast i kurva 9. Inget problem i sig men Sam Hornish Jr låg alldeles bredvid, fick en liten tryckare, for in i en däcktrave och formligen flög ut på banan igen!  Där kom bland andra Jeff Gordon och Jeff Burton som inte hade en chans att stanna – och numer vet hur en flipperkula känner sig). Stackars Hornish Jr blev påkörd 3 gånger i samma krasch! (resterna av hans bil ses på bilden ovan) Turligt nog blev ingen skadad men det märktes på samtliga vid intervjuerna efteråt att dom var skakade. De tre bilarna såg verkligen ut som skrot efteråt och Kasey Kahne mådde/mår säkert inget vidare trots att han inte gjort fel med flit.

I övrigt väntade vi på duellen mellan Kyle Busch och Marcos Ambrose som en slags fortsättning på deras fight i lördagens Nationwide-race – där Ambrose överraskade Busch vid en omkörning och tog sin andra seger på The Glen. Men bägge två fick spela andrafiolen till Tony Stewart, som efter att ha startat på 13:e plats, sakta och säkert tog sig upp i topp och tog hem sin 5:e Sprint Cup-seger på den anrika banan utanför New York. Tony ökar sin ledning i Sprint Cup på grund av vinsten men även på grund av dåliga resultat för hela Hendricksgänget. Jimmie Johnson var bäst med en 12:e plats, Mark Martin 23:a, Jeff Gordon 37:a och Dale Earnhardt Jr 39:a efter att ha tappat bromsarna totalt och kört rakt in i en däcktrave.

Carl Edwards gjorde sitt bästa road course-race och slutade på 3:e plats.

Next stop Michigan!

Du vet väl att NASCAR har köpt Grand-Am-serien? 

Ett smart sätt att öka intresset (läs: publiksiffrorna) för Grand-Am är att lägga race i de olika serierna som körs på samma banor till samma racehelg. Så har man gjort den här helgen på Watkins Glen – en av två road courses som NASCAR kör varje år.

I natt svensk tid körs Grand-Amracet ”Crown Royal 200 at the Glen” och det sänds på Viasat Motor lördag 11.30 – 13.30. 

På söndag är det dags för NASCAR Sprint Cupracet ” Heluva Good! Sour Cream Dips at The Glen” och det är ett gyllene tillfälle att jämföra de olika klasserna. Jeff Gordon har NASCAR-rekordet med hela 124.580 mph (knappt 200 km/tim) i snitt runt banan och John Fogarty satte så sent som igår nytt Grand-Am-rekord med 135.548 mph (217 km/tim). Då ska vi komma ihåg att det skiljer nästan ett halvt ton till NASCAR-bilarnas nackdel…

Hur som helst ska det bli skoj att se de båda racen – i Grand-Am har vi ju dessutom svenskt deltagande med Nic Jonsson/Niclas Jönsson, som gör väldigt bra resultat med tanke på teamets storlek och budget. 

Niclas ska dessutom jobba med den nya Camaro Cup-bilen nästa vecka. Den har redan körts på bana och allting fungerar som planerat. Nu är det dags för finliret och racejusteringar innan bilen skeppas över till Sverige. Den kommer att göra debut på Mantorp 25 – 26 september i samband med säsongens sista race och det kommer bli en riktig höjdare!

Be there or be square!

Jag har tyvärr tagit bort möjligheten att kommentera direkt – men du som kan skriva svenska utan att påstå att jag är död eller hålla dig på dagisnivå är fortfarande välkommen.

Efter en regnig söndag flyttades racet till en varm och solig måndag, där de flesta i publiken verkade ha stannat kvar trots arbetsdag…

Det var helt rätt förare som vann – Denny Hamlin var den stora dominanten på banan. Vid det näst sista planerade depåstoppet gjorde man några ändringar som gjorde bilen svårkörd men efter det sista stoppet var alla inställningar tillbaka och ingen kunde hota Hamlin, som tog sin första
vinst på länge.
Hans farmor dog för några dagar se´n och det en väldigt känslosam Denny
Hamlin som med tårar i ögonen tog emot ovanligt tysta hyllningar. Lite champagnesprut blev det i alla fall.

Tvåa kom Juan Pablo Montoya som gjorde sitt bästa resultat på länge och gottgjorde delvis missen med fortkörning i depån förra helgen.

POKE-OH-NO! Som två skolpojkar bökade och bråkade Robby Gordon och David Stremme med
varandra och NASCAR dömde bägge till 5 varv i skamvrån. Robby är ju sin egen chef, så han får slå sig själv – men David är ju anställd hos Roger Penske – en av de tuffare teamägarna, så han ligger nog lite löst till idag.
Synnerligen oprofessionellt av båda.

3-faldige mästaren Jimmie Johnson såg som vanligt stark ut men fick problem med bilen och var som mest 3 varv efter ledaren. Efter många depåbeök och idogt arbete hittade man problemet – ett tändstift! Jimmie la på en rem och med en stor dos tur, mycket skicklighet och en fantastisk uppkörning slutade han på trettonde plats.

Dale Earnhardt Jr orkar jag inte ens skriva om…

Jag har tyvärr tagit bort möjligheten att kommentera direkt – men du som kan skriva svenska utan att påstå att jag är död eller hålla dig på dagisnivå är fortfarande välkommen.

Regn suger.

Men regn och NASCAR suger på allvar!

Man sätter sig förväntansfull framför mikrofon eller TV och ser fram mot några timmar av härlig racing men det enda man får se är en massa farbröder med lövblåsar och mörk, fuktig asfalt.

Men, man kanske ska vara glad ändå. Det kunde ju ha varit som vid vårracet på Atlanta förra året. När vi klev ut genom hotelldörren yrde det snö (ja, SNÖ) runt benen och det var minusgrader!

Bättre lycka imorgon, måndag! Racet ska enligt NASCAR börja 18.15 svensk tid. På´n igen!

Med 192 poäng tillgodo på tvåan Jimmie Johnson, är det dags för Tony Stewart att försvara sin Pocono-vinst från i våras.

Då startade han från 43:e plats – och vann. Vem eller vad kan stoppa honom nu?Det var hans första vinst som ägare/förare i det nya teamet och sen dess har det ju varit en dans på rosor för Smoke.

Att Jimmie Johnson vinner och hela tiden gör bra resultat uppmärksammas inte så mycket – det är mer ”som det ska vara”. Kul för Johnson/Knaus men lite trist för oss andra. Det behövs förändring i toppen och publiken gillar ju inte när det går FÖR bra för bågon – oavsett vem. Skulle Jimmie Johnson vinna ett 4:e mästerskap på raken, tror jag att det blir en del burop för honom också…

Om Stewart skulle hålla hela vägen fram till finalen i Homestead, blir det nog tvärtom – han blir allas älskling. Och varför inte?

Deep Purple får väl skriva ny text till låten – Smoke on the Tarmac.

Äntligen såg det ut som om mitt vinnartips skulle hålla. Juan Pablo Montoya hade legat i komfortabel ledning i princip hela racet och vinsten var bara ett depåstopp borta.

Då kör han för fort i depån! Hastighetsbegränsningen är 55 mph men man har ”gett” förarna ytterligare 5 mph som en liten buffert. NASCAR mäter hastigheten på 8 ställen längs pit road och Montoya mättes till 60.11 och 60.06 mph. En futtig mph kostade honom segern och han slutade på elfte plats istället för att spruta läsk eller dricka mjölk i Winners Circle på världens mest kända racebana. Vilken besvikelse! Han ska i alla fall ha en eloge för att vara så samlad vid intervjun efter målgången…

Mitt andra tips var Dale Earnhardt Jr, som hade ett ovanligt bra race på gång och hade legat på  top 10 hela racet. NU kanske det var dags? Nehej – han övervarvade och sköt sin motor samtidigt som Montoya över radion svor på sina barns naman att han inte kört för fort.

Slutsats: Fråga ALDRIG mig om tips. ALDRIG.

Mark Martin var den som legat bakom Montoya hela tiden och nu var det väl han som skulle vinna – från pole position. Nehejdå. Jimmie Johnson tog sig förbi strax efter sista omstarten och trots tappra försök lyckades Martin inte köra förbi. Jimmie Johnson vann Brickyard 400 för tredje gången.

Trots allt får man väl utnämna Montoya till den moraliske segraren…

Kyle Busch är en gåta. Han totaldominerar Nationwide Series med vinster och andraplatser medan djukdykningarna i Sprint Cup blir allt vanligare – trots att han kör för samma team med samma resurser.
I helgen vann Kyle igen – den här gången Dodge Dealers 250 på Gateway i Illinois.
5 vinster, 12 top 5 och 15 top 10-placeringar så här långt gör att han leder med hela 212 poäng före Carl Edwards.

Vad är det då som gör skillnaden? Naturligtvis är motståndet inte riktigt lika hårt i Nationwide men de flesta i toppen kör också Sprint Cup.
Materialet? Det är ju samma förutsättningar för honom i Sprint Cup. Teamet? Samma sak där.
Jag tror att det kan ha med Kyle själv att göra – att pressen blir lite för stor i Sprint Cup och att han ”överpresterar” och blir gnällig när det inte går lika bra som i Nationwide.
Kort sagt, jag tror bara att det handlar om mognad. OM Kyle tar det lite lugnare, blir lite mer ödmjuk och mognar en aning, så tror jag att han kommer bli en av de största genom tiderna.

Det var ju ett GrandAm-race i söndags också – den här gången från Barber Motorsport Park i Birmingham, Alabama. Vilken underbar anläggning! Mitt i den amerikanska södern fick vi se ett mycket spännande race – där vinnarna i både DP- och GT-klasserna körde med mullrande Pontiac V8:or! Läckert!

I helgen blir det Tegelbana!

Så här års brukar Silly Season – när alla förare och team börjar röra på sig – men hittills har det varit ganska lugnt. 

Vi vet ju att Martin Truex Jr byter från Earnhardt/Ganasi till Michael Waltrip Racing, där han kommer att ratta en Toyota med #56 från och med Daytona i februari.

Snacket gick ju att Michael Waltrip själv skulle kliva ur till förmån för Truex Jr men han vill ”trappa ner” och köra ett antal race nästa år också.

Det senaste namnet som kommit upp är Kevin Harvick, som fick förtroendet av Richard Childress Racing att ta över Dale Earnhardt´s bil efter hans dödskrasch. Nu har Harvick sagt att han vill röra på sig och då företrädesvis till Stewart/Haas och deras förmodade tredje bil. Nu är det så att RCR har kontrakt med Harvick och Shell/pennzoil för 2010, så Childress håller honom kvar ett år till. Frågan är väl hur motiverad en förare är som VILL vara någon annan stans. Det har ju inte gått så bra hittills i år efter de två första vinsterna – Harvick ligger på en 25:e plats så här långt. Lola…lojo..lojati…jolal…lojalitet?

Brad Keselowski, som vann Talladega-racet, har ju varit given Sprint Cup-styrning hos JR Motorsports eller Hendrick, har fått fler valmöjligheter. David Stremme i Penskeforden #12 har ju inte direkt lyckats i år och nu är plötsligt Keselowski het som ny förare. Hallå! Vart tog lojaliteten vägen?

Joe Gibbs Racing ska expandera till 4 bilar. David Gilliland är den förare som förväntas sitta i JGR-Toyotan #02 med spons från Farm Bureau. Grattis, JGR, till att ha landat en storsponsor i dessa tider! 

Och – Danica Patrick från IRL har varit och hälsat på hos Stewart Haas Racing. Hmmm…

Go Fast – Turn Silly!

Mark Martins var totalt dominant på Chicagoland – han ledde  nästan hela racet – och dessutom körde han inte ens för fullt emellanåt!

Kyle Busch, som försökte döda sin bil (övervarva med flit) för att slippa köra ”skiten”, lyckades till slut döda den på varv 260 – vilket ledde till den sista gulflaggan.

”De andras” (de som låg främst) ivriga klantighet vid sista omstarten som gjorde att Martin
kunde återta ledningen är värd att nämna – Jimmie Johnson verkade ha det hela under kontroll men fick ”hjälp” av Denny Hamlin och då sprack det – för båda två. Jeff Gordon försökte hänga på Martin (med 24 varv nyare däck) men det fanns inte en chans. Däremot fick de båda OCH en lycklig familj fans VARSIN MILJON DOLLAR eftersom racesponsorn LifeLock utmanat Martin och Gordon att upprepa resultatet från Michigan. Till osannolika odds lyckdes dom och LifeLock fick betala ut 3 miljoner dollar extra.

Trots att Carl Edwards hade ett broderat märke från Swedish NASCAR Fans i overallfickan blev det inte hans första vinst för året. Han hade ett sånt märke i fickan senst han vann – på Homestead i november förra året.

Hel osannolikt är väl också att Mark Martin, 50 år, är på väg mot en mycket möjlig mästerskapstitel i år. Go for it, Mark!

Inför helgens race på Chicagoland Speedway är det tjurigt längst fram. Brian Vickers har pole position och han flankeras av teamkompisen Scott Speed – nästan 2 tiondelar långsammare.

Resten av fältet skiljs av mindre än 7 tiondelar, vilket borgar för bra, tät racing! På Chicagoland slipper vi restriktorplattor, så det lutar åt ett bra race på en snabb bana.

Kyle Busch öppnade munnen igår – för första gången after finalsmällen på Daytona. Han tycker att han blev bortkraschad av Tony Stewart medan ALLA andra tycker tvärtom. OM de två hamnar nära varandra på banan igen lär vi få se om Kyle vill hämnas. Det kommer nog ta en stund i alla falla, eftersom Kyle startar på 6:e och Tony på 32:a plats.

Den STOOORA nyheten som Michael Waltrip Racing släppte den 7 juli var inte SÅÅÅ stor. Som väntat var det att Martin Truex Jr kommer att köra för teamet 2010. Han ska köra #56, medan Michael själv trappar ner i #55 och bara kör vissa race nästa år.

Welcome to Chicago!

Missa inte heller IndyCar från Birmingham, Alabama på söndag!