När alla hade ställt in sig på en avgörande fight mellan Jimmie Johnson och Carl Edwards, eller en fight mellan Kyle Busch och Kevin Harvick, eller ett nytt bråk mellan Montoya och Newman, eller en till vinst för Regan Smith, eller en stor smäll som på lördagen, smög Matt Kenseth upp genom fältet och kunde ohotad vinna efter ett smart sista depåbesök.

Smart. Mycket smart. Men att Mark Martins till synes desperata taktik att stanna ute nästan skulle ge honom vinsten kändes lika smart. De förare som låg i täten när den sista gulflaggan kom med 40 varv kvar att åka, gjorde det som alla förväntade sig – tog 4 nya däck och fann sig helt plötsligt bakom en hel hög förare som bara tog 2 nya. Och Mark Martin som fortsatte med sina gamla däck.

Det märktes i intervjuerna av de tre längst fram – Matt Kenseth, Mark Martin och Marcos Ambrose – att ingen egentligen trodde på seger med 36 varv kvar att köra. Det är kul att lite udda strategier kan avgöra ett race och vi får nog se mer av det i framtiden.

Till och med Kyle Busch verkade lite vilsen efter sin fjärdeplats – men ganska verserad, nöjd och trevlig… Carl Edwards, som hade den snabbaste bilen, hade lite svårare att dölja sin besvikelse.

Natten mellan lördag och söndag är det dags för The Shootout på Charlotte Motor Speedway – en thriller!  Tidigare på lördagen är det Camaro Cup live från Mantorp. En till thriller!

See ya!

I samma ögonblick som jag prisar Kyle Busch för att han mognat och inte gör dumma, förhastade saker på banan gör han just det! Visserligen hade väl Kevin Harvick en viss del i det hela men i mina ögon var Kyle den största skurken som förorsakade den stora smällen.

Fighten mellan de två – Harvick och Busch – urartade efter målgång, när Harvick klev ur sin bil för att nita Busch – som svarade med att knuffa in Harvicks bil i muren! Det ledde till ett större gängslagsmål mellan de två teamens medlemmar som NASCARs funktionärer hade svårt att stävja.  Kevin och Kyle blev, med sina respektive teamägare, direkt inkallade i NASCAR-trailern för ett 20 minuter långt snack. Straffet utdöms tisdag men felden är nog långt ifrån över…

Stackars Regan Smith som vann! Samtidigt som han tog hem sitt första Sprint Cup-race tog fighten det mesta av uppmärksamheten. Det var dock inget fel på stämningen i hans team och dessutom klämde han fram några tårar i Winners Circle. Han har kämpat i många år i team med svaga resurser och emellanåt gjort bra ifrån sig. Årets säsong har han börjat väldigt lovande och teamet kanske kan få fler sponsorer än ätt madrassföretag…

Den förutspådda fortsättningen på fighten mellan Ryan Newman och Juan Montoya försvann också i den allmänna förvirringen men jag har på känn att den inte heller är riktigt över…

Carl Edwards drar ifrån i ledningen efter en solid början på säsongen och Jimmie Johnson hänger kvar på andraplatsen, trots lite skakighet på banan. Kyle Busch ligger trea och om han bara kan lägga band på sin hetsighet tror jag att han tar hem årets mästerskap.

Next stop The Monster Mile.

See ya!

Kyle Busch visade prov på mognad, tålamod och sin fantastiska körskicklighet när han vann på Richmond. Borta var kaxigheten, det hetsiga temperamentet och osportsliga bortförklaringar. Både han och hela teamet gjorde ett perfekt race – från start till mål!

Bara att se Kyles omstarter var värt inträdesavgiften. Ingen annan kunde matcha honom och många spann loss när dom försökte hänga med. Ett stort grattis till JGR 18 och deras fans!

Sämre humör visade framför allt Juan Montoya och Jimmie Johnson. Fler fick känna på Johnsons frustration när de aldrig fick bilen att fungera ordentligt, Värst blev det för Ryan Newman när Montoya fick snedtändning och vände Ryan som en hämnd för något som aldrig inträffade. Newman ville ”prata” med Montoya efteråt men gick till NASCAR-trailern med sina klagomål istället. Smart.

Dale Earnhardt Jr var på väg att ta hem ytterligare en top 10-placering men föll på depåstrategi och var tvungen att gå in och tanka med 8 varv kvar. Han slutade på en 19:e plats och halkade ner till 4:e totalt.

Kyle ”Steady” Busch tog över 3:e platsen i Sprint Cup och jag tror att han fortsätter klättra…

Nästa stopp blir ”The Lady in Black” eller Darlington – Too Tough To Tame – på lördag natt. Äntligen race på min favoritbana och ett race jag verkligen ser fram mot.

See ya!

Trots att det är en tyst helg i Sprint Cup, har det körts ett race i Nationwide Series. I Countrymusikens högsäte Nashville.

Carl Edwards tog hem det hela efter en dominant föreställning där han ledde flest varv av alla och fick den åtråvärda gitarren som trofé. Kyle Busch var som vanligt med i kampen men fick finna sig i att komma tvåa över mållinjen. Hans svar på varför han inte vann var att ”Toyotan var inte tillräckligt snabb”. Lagom ödmjukt, som vanligt… Kyle kan väl ändå vara nöjd efter vinsten i Truckserie-racet som gick på fredagen…

Edwards var som vanligt lite mer ödmjuk och tackade allt och alla efter att ha gjort sin klassiska back-flip efter målgången. Det var första gången Edwards vann på Nashville efter hans tre vinster i rad 2006 – 2007 och en ganska efterlängtad seger.

Justin Allgaier – en blivande stjärna i Sprint Cup – leder Nationwide Series efter åtta körda race.

Nu väntar ett spännande kvällsrace på Richmond natten mellan lördag och söndag.

See ya!

Efter aaaningen för mycket ”Two Car Tango” för min smak, fick vi bevittna ännu en historisk avslutning på ett NASCAR-race! TVÅ TUSENDELAR AV EN SEKUND skilde vinnaren Jimmie Johnson från tvåan Clint Bowyer vid mållinjen! Det är så lite att det knappt går att fatta!

De ÅTTA första bilarna kom in med mindre än en sekund skillnad. Efter 80 svenska mil och 88 ledarbyten. WOW! Jag hade svårt att andas de två sista varven och kan bara föreställa mig hur det kändes för crew chiefs och anhöriga på respektive pit box… Att resten av racet inte var så spännande, trots alla ledarbyten, bleknar när man ser tillbaka till slutet.

Vad sysslade Kurt Busch med? Av 3 smällar var han involverad i alla 3! Inte bara involverad – han låg bakom den bil som snurrade. Antingen är han totalt imkompetent när det gäller bump-drafting eller också är han en allmänfarlig förare. Jag tror det var tur för honom att det inte hände något när han låg bakom lillebror Kyle…

Dale Earnhardt Jr bröt inte sin vinstlösa svit men kom så nära som var möjligt. Det märktes på hans humör efter racet där han lät gladare än på länge. Kanske Rick Hendrick´s kommentar ”You both won it! I want both of you in Winners Circle!”  och Jimmies hyllningar till honom lyfte humöret. Dessutom klättrade Jr till en total tredje plats i Sprint Cup och det var längesen han var däruppe. Keep it up, Jr!

Inget race nästa helg 🙁    men den 30/4 blir det kvällsrace på Richmond. Go, go, go!

Efter 76 race utan vinst var det äntligen dags för Matt Kenseth att vara först över mållinjen! Nybliven pappa (för andra gången) och förlustsviten bruten – vad kan man mer begära?

Det var dessutom med en stor dominans av den senare halvan av racet som Kenseth slog alla andra 42 comboys – eller vad sägs om 8 sekunders marginal till tvåan Clint Bowyer? Jag som satt och skröt över att min favoritsport har haft ett snitt på 0,7 sekunders vinstmarginal hittills i år…

För Carl Edwards blev det ett bra totalresultat med vinst i Nationwide och tredjeplats i Sprint Cup, trots att han var dålig i magen. Det kanske var tur att han slapp göra sin backflip…

Att de två som vann flest race förra säsongen (Jimmie Johnson 6 och Denny Hamlin 8) inte vunnit ett enda i år känns konstigt – men ganska bra ur tävlingssynpunkt sett. Fansen kommer nog tillbaka om någon annan har chans att vinna mästerskapet.

Dale Earnhardt Jr gjorde som vanligt – kvalade dåligt men körde upp sig efter ett antal justeringar. Han slutade på en nionde plats och hoppade upp två pinnhål totalt till sjätte plats. Nästa race är Talladega på söndag och då KRÄVER Jr Nation (hans fan club) en vinst!

See ya at ´Dega!

Han gjorde det igen! Kom ifrån ingenstans, körde stadigt upp sig genom fältet, tog över ledningen i sista sekunden och vann!

Kevin ”Happy” Harvick gör skäl för smeknamnet ”The Closer” och har startat årets säsong på bästa sätt. Hoppas det smittar av sig på hela RCR – både Jeff Burton och Clint Bowyer skulle behöva lite mer flyt…

Det var v ä l d i g t  nära för Dale Earnhardt Jr att spräcka den vinstlösa sviten – ny är det 99 race sedan han vann senast (2008) – men det måste ju ändå kännas skönt att veta att teamet KAN. Till helgen är det dags för Texas, där Junior vann sitt första race och veckan efter Talladega, där han har vunnit många gånger, så det är lugnt…

Det verkar också som om JGR har löst sina motorproblem och Kyle Busch kommer att bli huvudperson i år – kanske till och med vinna sitt första mästerskap. Han har glidit upp i ledningen för Cupen och mitt tips är att han kommer att stanna där året ut. Men med tanke på hur mina tips brukar stämma lär han väl halka bakåt…

See ya in Texas, pardner!

Efter ett ganska ordinärt race där Kyle Busch visade sin suveränitet, fick vi se en avslutning som går direkt in i historieböckerna! De två sista varven skulle jag kunna se hur många gånger som helst…

Kyle ledde mer än 150 varv av de 200 och alla trodde väl att han skulle göra som vanligt – dra ifrån vid den sista omstarten och vinka adjö. Men Jimmie Johnson hängde kvar och hoppet tändes för en rejäl fight mot mållinjen. Ingen tänkte väl på Kevin Harvick med 10 varv kvar – men där kom han med snabbare varv än de båda framför. Efter att ganska enkelt tagit sig förbi Kyle gjorde Kevin några snygga ”moves” på Johnson och tog sig upp på förstaplatsen med ett knappt halvt kvar och höll i hela vägen.

Maken till läktarjubel – och jubel över #29´s teamradio – får vi nog inte höra på ett tag. Det var underbart och alla verkade vara glada över utgången – utom Kyle Busch, såklart. En enastående dominans och se´n snubbla på mållinjen gör väl ingen glad…

Det hela var utomordentligt bra reklam för NASCAR racing och får vi mer av samma kaliber kommer både tittar- och åskådarsiffror att skjuta i höjden!

Mot Martinsville – The Pretty Paperclip!

Återigen var Kyle Busch segrare av bägge racen på Bristol Motor Speedway! Han och hans bror Kurt har vunnit hälften av de 18 senaste racen här i Tennessee!

Det såg länge ut som om Jimmie Johnson skulle ta hand om racet men mot slutet blev Kyle starkare och starkare och med hjälp av ett fantastiskt depåstopp kunde han starta först efter dagens sista gulflagg. Både Carl Edwards och Jimmie Johnson gjorde en mängd tappre försök men Carl slet nog sönder sina däck med alla finter och snäva svängar. Kyle tittade aldrig i backspegeln utan körde sitt eget race de sista 20 varven och drog till och med ifrån de andra.

Det är ingen diskussion längre – Kyle har mognat och är på god väg att bli en av de allra bästa förarna i NASCARs historia. Kan han lägga band på sitt humör är han otroligt svårslagen.

På söndag är det dags att dra till Kalifornien igen – nu ett något kortare race (400 miles) på Auto Club Speedway – och vi får väl hoppas att det blir spännande där också. Kom ihåg att det racet går live på Viasat Motor.

See ya!

Trots att Sprint Cup gjorde uppehåll den gågna helgen, har det ändå körts NASCAR-race. Det var Truckserien som besökte min favoritbana Darlington och återigen stod Kyle Busch´s truck i Winners Circle! Hur går det ihop med Kasey som vinnare? Jo, Kyle har haft semester i Cancun och lät Kasey ta över ratten – med den äran! Det var en ganska enkel vinst för en dominant Kasey och det kanske är vad han behöver för att komma loss i Sprint Cup…

Till helgen blir det i alla fall ett riktigt höjdarrace! Vi drar till Bristol, Tennessee och den 800 meter korta banan med hela 31 graders banking! Bäddat för både trubbel och action, alltså. Förra året vann Jimmie Johnson men vi kan nog inte utnämna honom till vinnare i år. Jag tror däremot på Kurt Busch, som gjort bra ifrån sig på Bristol – även om det var några år se´n han vann just här. Jag hade ju rätt förra gången… 😉

Racet heter Jeff Byrd 500 och det beror på att man vill hedra en nu bortgången, tidigare chef för Bristol Motor Speedway.

Mot Smokey Mountains!