Det enda som verkar kunna stoppa Jimmie Johnson från ett historiskt fjärde mästerskap i rad är en Texas Chaincrasch Massacre – eller nå´t åt det hållet.

Han fegkörde ju otroligt framgångsrikt på Talladega och med en stor dos tur undvek han krascherna och slutade på en sjätte plats.  Kan Jimmie och crewchief Chad ALDRIG göra fel? Well, Texas är en bana där MYCKET kan hända. Problemet är att Jimmie måste komma sist ETT race och någon annan vinna TVÅ, så oddsen är ju helt klart på Jimmies sida. Ingen skugga över honom eller Chad – dom är ju i en klass för sig – men det blir tråååkigt…

Annars har ju Carl Edwards ett bra facit från Texas – och en sista chans att visa att han fortfarande har en vinnarskalle och kan göra backflips. Jeff Gordon har också ett hyggligt facit från Texas och är den förare av två (den andra är Mark Martin) som verkligen kan hota #48. Hoppas på ett spännande race från Texas nu på söndag – och ett resultat som gör The Chase for the Sprint Cup spännande igen!

Do it BIG in Texas!

Det race som skulle förändra och utjämna ställningen i The Chase blev precis tvärtom. Jimmie Johnson körde ett fegrace – han låg på 30:e plats så gott som hela racet – men drog ändå ifrån i ledningen!

Att NASCAR strax innan racet sagt åt förarna att man absolut inte tillät ”bump-drafting” i kurvorna gjorde stora delar av tillställningen avslagen. Att alla bilar ligger på ett led är ju inte särskilt upphetsande. Under vissa delar av loppet hettade det dock till och vi fick se den racing vi vant oss vid på Talladega med den nya bilen och ledarbyte så gott som varje varv. Se´n lugnade det ner sig igen och det blev tråkigt. Men – med 6 varv kvar smällde det till och Ryan Newman fick en flygtur han sent kommer glömma. Ironiskt nog var det efter en smäll med teamkompisen/ägaren Tony Stewart! Ryans bil låg på taket en lång stund men via radion meddelade han att allt var OK. Skönt.

Så blev det då en Green/White/Checkered som skulle avsluta det hela – men vi kom aldrig riktigt så långt. En andra ”Big One” (Big Two?) slog till och den här gången fick Mark Martin känna på hur det är att flyga upp och ner. Han var märkbart skakad efteråt och svarade ”vet ingenting” på flera frågor.

Jamie McMurray var den som först passerade mållinjen och förhoppningsvis gjorde han intryck på någon teamägare – stackarn har ju ingen styrning till nästa år!

Och, trots att hans strategi var att ligga längst bak utan att TÄVLA, slutade Jimmie Johnson på sjätte plats och utökade sin ledning i The Chase. Boooring.

See you in Texas!

Denny Hamlin fick några underbara ord över radion efter vinsten på Martinsville: ”Burn it down! We don´t need it anymore! Han försökte ganska hårt att ”burna” sönder den – men Toyotan höll.

Höll gjorde också Jimmie Johnsons järngrepp om The Chase. Han till och med utökade ledningen genom sin andraplats och om det inte händer något negativt för honom på Talladega finns det risk att han förstör spänningen i år. Det gör förmodligen inte honom och Chad Knaus något men för alla andra blir det ett anti-klimax. Inget fel på team 48, men vi vill ju se en strid ända fram till mållinjen på Miami-Homestead i november.

Dale Earnhardt Jr hade en ”vanlig dag” på racebanan – strul, fix, mer strul och slutade på 28:e plats. NÄR ska han/teamet lyckas? Det verkar som om det gått troll i hela operationen och de behöver sitta ner och ändra på det mesta – framför allt Jr´s attityd.

Det trista med att se racet på Martinsville var alla tomma läktarplatser. Normalt sett är det ju knökfullt och alla 65.000 platser slutsålda. Nu var det kanske 50.000 på plats och det känns väldigt ledsamt. Hoppas att det bara är tillfälligt och att nästa år bli bättre. Man får väl åka dit och visa lite solidaritet…

Jag ser fram mot helgens race på Talladega, även om NASCAR har minskat hålen i restriktorplattorna ÄNNU mer! Det fyra senaste ´Dega-racen har varit kanon och självklart blir det så även på söndag! Eller hur?

Go Fast – Turn Left!

Hemma igen efter en knapp vecka i Stock Car-världens huvudstad – Charlotte, NC. Tyvärr.

Det tog inte mer en en dag i Sverige förrän jag längtade tillbaka till Charlotte – staden där det mesta kretsar kring NASCAR och Stock Car racing. Tack var den boom som Stock Car upplevde under nittiotalet och första halvan av det nya seklet, har staden vuxit konstant och arbetslösheten är nära noll! Visserligen märks den senaste tidens nedgång även här men inte alls lika mycket som på andra ställen.

De dagar vi var på plats hann vi göra massor av intervjuer och ”liners” med både förare och crew chiefs och de kommer att synas framöver i samband med NASCAR-sändningarna på Viasat Motor.

Själva racet – Bank of America 500 – var inte särskilt spännande. Jimmie Johnson hade snabbaste kvaltid, snabbaste träningstid och vann racet på sin sponsors bana. Allt perfekt – för honom och Lowes. Men för första gången hörde jag åskådare bua när JJ presenterades! Så blir det när en förare är alltför överlägsen. Publiken vill ha spänning, fighter och omväxling! Om JJ fortsätter så här kommer det säkert inte ens bli fullt på Homestead-Miami vid det avslutande racet i november.

Hoppas därför på Mark Martin som vinnare i Martinsville nu på söndag! Go Martin!

Ibland måste man nypa sig själv i armen för att fatta att man inte drömmer.

Just nu är jag i Charlotte, NC och har intervjuat massor av NASCAR-förare och Crew Chiefs för Viasat Motor. Tack vare ett otroligt tillmötesgående från NASCAR har vi rört oss helt fritt och träffat mängder av trevliga människor med anknytning till amerikansk Stock Car racing. Det är svårt att fatta hur öppet och fan-vänligt allting är, speciellt i jämförelse med andra former av racing i världsklass.

Visserligen har vi fått boka tid för våra intervjuer men i övrigt har vi haft fria händer. Förarna är i allmänhet öppna och väldigt trevliga och en del av både frågorna och svaren kommer nog förvåna dig. Håll koll på NASCAR på Viasat Motor i år och nästa år så förstår du vad jag menar.

Jag kan som en av de första avslöja att Carl Edwards kommer bli far för första gången – i mitten av februari. Dålig timing – samtidigt som Daytona 500… Carl vill gärna komma till Sverige och vi ska hålla kontakten och se vad som händer.

Det enda negativa under det här besöket har varit vädret – regnigt och väldigt kallt. Det får vi nog av hemma…

Greetings from Charlotte! 

Var det någon som höll sig vaken HELA racet? Nej, jag tänkte väl det.

Auto Club Speedway brukar väl inte bjuda på de mest spännande NASCAR-racen men varv 1 – 245 bjöd inte direkt på rafflande action. Det mest spännande var väl att se Kyle Busch bli utlyft ur bilen vid första gulflaggan. Stackarn hade ju influensa men inte värre än att han kunde avancera 22 placeringar innan han gav upp ratten till David Gilliland.

Juan Pablo Montoya var helt dominerande – så länge det var molningt. När solen kom fram blev det halkigare och JP åkte nedåt i fältet. Jimmie Johnson – som ovanligt nog hade flera småstruliga depåstopp – var inte sen att ta över dominatorrollen. När slutet närmade sig blev det oroligt i ledet och Dale Earnhardt Jr, som återigen hade ett bra race på gång, blev påkörd bakifrån och en masskrasch blev slutresultatet. Alla fyra Petty Motorsport-bilarna blev skrot och de flesta involverade fick bryta.

När rödflaggan togs ner, stack Jimmie Johnson iväg och kunde ohotad vinna för fjärde gången inför sin ”hemmapublik” i Kalifornien. Med vinsten tog han dessutom över ledningen i The Chase och har definitivt guldläge – igen. Gääääsp…

Inget ont om Jimmie Johnson men för spänningen skull måste det hända något med JJ på Lowes i helgen som kommer. Eftersom jag ska dit, kanske jag kan slänga ut lite flottiga kycklingben i utången Turn 4?

Go Fast – Turn Left!

I helgen som kommer blir det massor av härlig amerikansk racing!

Först ut är Grand-Am Series med säsongsavslutning på Miami-Homestead på lördag kl 19.00. Där har hela tre team chans att vinna mästerskapet och det diffar bara 10 poäng mellan första och tredje! Bäst till ligger Jon Fogarty/Alex Gurney med Bob Stallings Riley/Pontiac men dom kommer att få det tufft – ärkerivalerna Memo Rojas/Scott Pruett kan bli ett svårt hinder. Bäddat för hårda fighter på Miami-Homesteads road course!

Andra racet – som också går på Miami-Homestead – är Indy Car Series säsongsavslutning som startar kl 22.30 samma kväll. Här kör man på ovalen och det kommer att gå enormt fort! Även i Indy Car Series är det tre tem/förare som har chans på mästerskapet! Här är det ÄNNU mer tight – bara 8 poäng skiljer ettan och trean! Flest poäng har Scott Dixon, därefter Dario Franchitti och trea är Ryan Briscoe. Även om Dixon och Franchitti är teamkompisar, så tror jag inte att vi behöver vara rädda för kompiskörning. Det är första platsen och mästerskapet som gäller!

Tredje racet går på söndag, med sändningsstart 20.30. Det är Pepsi 500 – NASCAR-seriens tredje race i The Chase och det börjar bli riktigt allvarligt för en del förare. Så allvarligt att det är vinna eller försvinna som gäller – och då vet vi vad som väntar! Trots att Auto Club Speedway i Kalifornien inte är den roligaste banan, kan vi förvänta oss mycket action och tuff körning!

What a weekend!

NASCAR har varnat Jimmie Johnsons och Mark Martins respektive team. Vikter, mått och toleranser är upperbarligen på yttersta gränsen och ett eller flera regelbrott väldigt nära. Man har vägt in på grammet och det lämnar ju ingen marginal, direkt… Än så länge har NASCAR inte hittat något övertramp men man håller kollen på bilarna. Undrar om det var därför de bägge – för en gångs skull – INTE var bland top 5..?..

Annars var behållningen från racet på Kansas Greg Biffle, som kämpade, kämpade och satsade allt och lite till. Det räckte inte hela vägen men i min bok är han den moraliske segraren i alla fall!

Att Dale Earnhardt Jr kvalade in på andra plats och ledde 41 varv var både lite förvånande och väldigt positivt. Att han försvann efter depåschabbel och senare ett motorproblem förvånade däremot ingen. Det har verkligen gått troll i hans säsong och jag undrar VAD som kan ändra det hela. NÅGONTING måste i alla fall hända…

Smoke – Tony Stewart – ångade på som ett diesellok och körde slut på alla andra och plötsligt förändrades bilden i The Chase. Det kommer bli fortsatt spännande hela vägen ut och jag hoppas att flera förare har chans att ta hem mästerskapet vid det sista racet på Homestead!

Off to California!

Mark Martin föddes den 9 januari 1959 i Batesville, Arkansas – om möjligt ännu mindre och skrynkligare än han är nu, 50 år senare.

Han startade sin Stock Car-karriär för ganska länge se´n – 1981 – och har sedan första årets mediokra 42:a plats totalt ett mycket imponerande resultatfacit:

750 Cup-race, 47 pole positions, 40 vinster, 412 top-10 och över 36.000 mil körda på racebana!

Dessutom har han vunnit 5 IROC-mästerskap och en hel del annat!

Han har kommit tvåa i mästerskapet 4 gånger – 1990, 1994, 1998 och 2002. Är det då äntligen dags för Mark Martin att vinna? Själv säger han att all press han känt tidigare är borta och han är nöjd med den placering han får… Jag tror nog att sanningen ligger lite mitt emellan, för lusten att köra har definitivt med lusten att vinna att göra. Martin sitter ju i ett team som har alla möjligheter, har en crew chief som bara blir bättre och bättre, enorm respekt hos alla andra förare – och framför allt har han ett reservationslöst publikstöd. INGEN missunnar honom att vinna och ALLA vill se honom som mästare – till och med jag – trots att han har Bibeln som favoritbok…

Söndagens race – AAA 400 på Dovers Monster Mile – bjöd på både det ena och det andra.

19-årige Joey Logano fick sin häftigaste åktur hittills och jämförde det med en åktur i bergochdalbana. Att se honom fnissa några minuter efter att ha blivit påkörd flera gånger och rull-hoppat över sju varv kändes befriande. Hoppas att smällen inte sätter några spår i hans medvetande och hämmar hans körning i framtiden.

I övrigt ÄGDES racet av Jimmie Johnson och Chad Knaus (har ni lagt märke till att man numer nämner BÅDE förare och crew chief i deras fall?). Han ledde 271 av 400 varv och de varv han inte ledde hade han i alla falla kontroll över racet. När andra förare bara bytte 2 däck, nötte Johnson/Knaus vidare med 4 och halkade ner i fältet – men alltid bara temporärt. Det här ger väl en vink om hur slutresultatet blir – även om det vore lite tråkigt så är det en enorm bedrift att vinna 4 mästerskap på raken. Ingen annan har ju gjort det hittills…

I helgen var det också säsongsavslutning för Camaro Cup – OCH premiärvisning av den nya bilen. Det blev en total succé och minst 12 bilar såldes på rot! Niclas Jönson/Nic Jonsson visade upp bilen på banan och jag tror att han höll igen för att inte visa HUR bra den egentligen är. Det skulle inte förvåna mig om den är snabbare än STCC-bilarna – till en tredjedel av kostnaden för en Porsche Carrera… Det ser enormt bra ut inför nästa år med den svenska klassen som är närmast NASCAR…

På söndag drar vi till Kansas. Yiiee-haa!