Efter vår resa till Charlotte, North Carolina, är jag inte ensam om att märka min kropp med världens bästa racing. En av deltagarna (numera Brother In Arms) blev så tagen av alla upplevelser att han tatuerade banans namn på sin ena arm! Slå det, Knutstorp Ring!

En dag efter landning är det fortfarande svårt att samla alla intryck, trots att jag borde vara van. 39 USA-resor, varav alla utom 3 till NASCAR-race borde ju släta ut det hela – men icke, sa Nicke! Det är lika kul varje gång. Nu är det bara att se fram emot nästa resa, som förmodligen blir Daytona 500 i februari. Det kanske blir en riktig sällskapsresa – men det återkommer jag om.

Nu ser vi fram mot helgens race i Pocono som lär bli spännande som vanligt. Jag ser gärna förbi den här helgen och är fruktansvärt nyfiken på hur det kommer gå för Mattias Ekström på Infineon/Sonoma helgen efter. Vid hans test på Virginia Raceway tog det bara 10 varv innan har blev varm i kläderna och presterade bra varvtider! Jag tror att hans körskicklighet och otroliga vinnarskalle kan vara perfekt för NASCAR och hoppas verkligen på en fortsättning. Tyvärr krockar nästa Road Course-race på Watkins Glen med ett DTM-race, vilket kan ställa till det en aning. Se´n ser vi fram mot en full säsong i NASCAR Sprint Cup 2011!

See ya!

Att vara i Charlotte, NC under Speed Weeks är nästan för mycket för att ta in. Det är race varenda dag  på stora banan Charlotte Motor Speedway, på The Dirt Track, på Hickory Speedway nå´n timme härifrån eller  Concord Speedway i närheten. 

När det INTE är race finns det så otroligt mycket att göra i form av museibesök (NASCAR, förstås, teambesök eller rena partyb med NASCAR-tema. Vi besökte det nyöppnade, 13.000 kvm stora NASCAR Hall Of Fame häromdagen och det var helt otroigt med massor av bilar och olika interaktiva aktiviteter. Ett måste för dig som åker hit!

Vi har också träffat förare och den suveräna kommentatorn/ex-föraren Darrell Waltrip, spm hälsar hjärtligt till alla svenska NASCAR-fans.

Nu ska vi iväg till det STORA racet – CocaCola 600 – som ska föregås av en jättestor militärparad/uppvisning i samband med Memorial Day. Racet har undertiteln ”Let freedom race”, så det kommer bli mycket patriotism…

Ryan Newman har pole position i racet med de flesta tror på Kyle Busch, som redan vunnit både Truckracet och gårdagens Nationwiderace. En del andra tror på Jimmie Johnson som vunnit massor av race här på Charlotte  men jag tror det blir Kurt Busch som står i Winners Circle inatt.

See ya soon!

Efter några dagar på plats i Charlotte, NC, har man börjat komma in i svängen. Just nu är det 32° varmt och sol. Häromdagen lite kallare och regn  men hela tiden stora leenden på mina medresenärer.

Igår såg vi All Star Showdown och All Star Challenge och det var inte många stunder publiken satt ner på grund av spänningen. Det verkade ju som om Jimmie Johnson hade det hela under kontroll men det ändrades på bråkdelen av en sekund i kurva 4 mot slutet. Kurt Busch vann mycket rättvist istället och vi fick se en hel del vilda omkörningen och krascher.

Det som slår en när man är på plats, är naturligtvis alla ljud- och doftsensationer, men också hur vänliga och hjälpsamma människorna i publiken är. Trots att uppemot 150.000 åskådare är på samma plats blir det aldrig bråk – inte ens när alla ska ut samtidigt. Något vi borde kunna ta efter i Europa.

Idag har vi varit på två olika muséer för NASCAR-bilar och prylar och avslutat med att åka 270 km/tim på Charlotte Motor Speedway. Vi avslutar snart dagen med skaldjursmiddag på Red Lobster och det får väl anses vara en väl använd söndag…

See ya!

Om inte Kyle Busch fått slut på bensin i truckracet i fredags, hade han haft stor chans att vinna. Då hade han verkligen skrivit historia! Nu blev det ”bara” 2 vinster av 3 möjliga i helgen…

Lagom till sin 25-årsdag sa han till pressen att han har blivit en ny människa – en mer tålmodigare, mer ödmjuk person – och banne mig om han inte hade rätt! ALLT verkar vara bättre – både på och utanför banan och han känns mer och mer som den naturliga utmanaren till Jimmie Johnson om mästerskapet. Jimmie Johnson schabblade kanske bort vinsten igår genom att köra för fort i depån och det vore ironiskt om han förlorade mästerskapet med motsvarande poäng…

Det är ju också så att Joe Gibbs Racing har blivit bättre och allt (utom kanske Joe Logano) har klickat i år – se bara på Denny Hamlins framfart med skadat knä! Det går till och med så bra för JGR att Rick Hendrick har sagt att de har kommit ikapp och kanske förbi… Så det blir till att ta nya tag för Hendrick Motorsports för att ta upp kampen om NASCAR Sprint Cup!

I veckan drar jag och ett gäng Swedish NASCAR Fans till Charlotte för att titta på race och träffa folk, så både kommenteringen och bloggandet får ligga nere en stund. Jag kanske kommer åt någon dator och kan skriva några rader men det är inget löfte…

Missa inte All Star Challenge nu i helgen och CocaCola 600 nästa!

See Ya!

Efter att Denny Hamlin redan vunnit 3 race i år och anses som den förare som kan hota Jimmie Johnson från att ta ett femte mästerskap i rad, måste man ju fråga sig hur han gör.

Själv säger han att det sitter i huvudet – han har mognat både som människa och förare och får inte längre panik när han ligger i mitten av fältet. Istället fokuserar han hårdare och försöker undvika misstag. Under slutskedet av Southern 500 på Darlington, när de andra förarna hade heta diskussioner med sina crew chiefs, krävde Denny dessutom radiotystnad för att inte störa koncentrationen. Att hans knä varit trasigt och nyopererat vid alla 3 vinsterna gör ju inte prestationen sämre…

På söndag är det Monster Time! Vi drar till Dover, Delaware och ”The Monster Mile” – en 1-mile oval med schysst banking (24°) och en våldsam historia. Det BRUKAR hända saker här och söndag lär inte bli något undantag. Förra året fick Jimmie Johnson motta hyllningarna i Winners Circle – för femte gången på Dover – men i år tror JAG på Brad Keselowski som vinnare. Vi får väl se om jag får rätt – nån gång…

See ya!

Efter att ha haft en sagolik tur massor av gånger och precis kunnat undvika att krascha, hann oturen ikapp Jimmie Johnson på Darlington. Det var absolut inte hans fel, han var bara på fel ställe vid fel tillfälle – A.J. Allmendingers ena bromsskiva sprängdes och han kom farande baklänges i 200 km/tim rakt in i sidan på Jimmies bil. Det såg ut som om ingen av dom skulle kunna gå därifrån med tack vare NASCARs säkra reglemente klev båda ur bilarna helt oskadda! 

Den som dominerade merparten av racet (110 och flest varv) var Jeff Gordon, 7-faldig vinnare på Darlington, men hans inställningar fungerade inte hela vägen. Det gjorde däremot Denny Hamlins och han tog hem både Nationwide- och Sorint Cupracen på ”The Lady In Black”. Hamlins prestationer hittills i år – med trasigt knä och operation – gör att han är den som är största hotet mot Jimmie Johnsons femte raka mästerskap. I slutet av förra säsongen sa han själv: ”I’m coming for you.”  Vi får väl se…

Annars var Darlington precis som vanligt – mängder av murskrap och förare som klagade på inställningarna. Mitt ”tycka-synd-om-pris” går till Jeff Burton, som hade en mycket snabb bil och låg i ledningen när hans pit crew schabblade och han fick ett drive-through-straff och hamnade långt bak. Själv var han väldigt beviken och det förstår jag.

Det var också årets premiär för Camaro Cup på Ring Knutstorp och jag kan bara beklaga er som inte var där. Närmare NASCAR än så kommer vi inte i Sverige! Den läckra, nya Camaron kombinerat med nya, proffsiga team gav mig ståpäls och längtan efter mer! Se all action från Knutan på Viasat Motor tisdag 11/5 kl 19.00!

På söndag drar vi till Dover och The Monster Mile!

See ya!

På lördag kväll/natt är det gammal hederlig (?) Saturday Night Racing som gäller. Mitt i den amerikanska södern och fullt av nostalgi…

Harold Brasington bestämde sig redan 1949 att skapa en 1.25-mile speedway på mark som tidigare använts för att odla bomull och tobak och han tog ofta själv spakarna på de bulldozers och annan utrustning som användes. Från början var det en renodlad oval som gällde men markägaren hade en damm där han brukade fiska och därför blev banan äggformad och avsmalnad vid kurva 3 och 4!

Det allra första racet hölls på Labour Day 1950 och man hade hoppats på att lock dit 10.000 åskådare – en siffra många belackare skrattade åt. När grindarna stängdes hade över 25.000 åskådare tagit sig in och fick se Johnny Mantz vinna Southern 500! Mantz startade sist av 75 (!) tävlande och fick till en snitthastighet på 76 mph över hela racet. Those were the days…

Idag har Darlington två smeknamn – ”The Track Too Tough To Tame”  och ”The Lady In Black” – och bägge syftar till hur svårt det är att få till det här. Banans fyra kurvor är nämligen olika i radie och banling och det är mycket svårt att få till en inställning som funkar runt hela. De som gjort det och vunnit på Darlington tycker ofta att det är den skönaste segern. Och det är sällan någon av förarna slipper undan ”The Darlington Stripe” – färgränder på bilens högersida efter kontakt med muren…’

See ya Saturday night!

Det är inget snack om saken – Kyle ”Wild Thing” Busch har vuxit, både som förare och människa. Lagom till hans 25-årsdag kom också den första vinsten på länge. Och den var välförtjänt – han ledde flest varv av alla och kunde bita ihop ordentligt på slutet och även leda det varv som räknas – det sista…

Jag har haft svårt för Kyle och hans omogna framfart på banan och i kontakten med media och fans, men jag harbörjat svänga åt andra hållet. Att han är en fantastisk förare har väl ingen tvivlat på men han har ju skaffat många fiender längs vägen. Om han fortsätter så här med moget beteende är åtminstone jag beredd att ändra mig. Keep it up, Kyle!

Vad ska man säga om Jeff Gordon, då? 2:a och 3:e-platser gång på gång – men ingen vinst på väääldigt länge. På lördag är det ju dags för race på Darlington, där Gordon har ett utmärkt facit med hela 7 vinster – flest av alla aktiva förare – och jag tror det blir en 7:e nu i helgen.

Själv ska jag åka ner till Knutstorp för säsongens första Camaro Cup-race med alla nya bilar och en del gamla på startfältet. Jag får ståpäls bara av att tänka på det! Ett stort startfält med mullrande V8:or och bilar som för året är snyggare än nånsin med proffsig dekor! Kom ihåg att se racen på tisdag 11/4 mellan 19 – 23 på Viasat Motor!

See ya!

Det är strax dags för äkta, amerikansk Saturday Night Racing. Härligt! Lördagskvällens (för oss i Sverige blir det natten till söndag) race på Richmond har också en spännande, ny krydda.

Normalt sett brukar det räcka med att det är kväll och Richmond för att det ska bli spännande. Banan är ju som en blandning mellan short track och intermediate – 3/4 mile lång och ganska tight – så det smäller ganska ofta. Men nu har vi ju också fighten mellan Jeff Gordon och Jimmie Johnson! Jag håller med Jimmy Spencer som säger att skillnade mellan de två är att Gordon både tar och ger, medan Johnson bara tar. Inga teamorder – bara gasa!

Själv åker jag till Mantorp på fredag för att kolla in tester med den nya Camaro Cup-bilen. Det ska också bli spännande. Hittills verkar allt arta sig till en fantastisk säsong med en härlig blandning av nya, hungriga förare och gamla, erfarna rävar. Och vad snygga bilarna är, sen! Färgglada, NASCAR-inspirerade lacker, siffror och dekor gör att man känner sig som hemma…

See ya Saturday night!

För de som av någon outgrundlig anledning missade Aarons 499 på Talladega kan jag bara beklaga. Det var årets häftigaste race – med 88 ledarbyten och otroligt tät racing i nästan 4 timmar!

Kevin Harvick förvaltade sitt race perfekt – han låg i slutet av fältet under halva racet och avancerade sakta uppåt. Efter 3 green/white/checkered och en hel del krascher mot slutet pushade han Jamie McMurray framför sig och gjorde ingen attack förrän på den främre rakan. Det räckte till och Harvick vann med 11 tusendelars marginal – efter över 80 mils racing!

Stackars Jamie McMurray visste att han var en ”sitting duck” på slutet men kunde inte göra någonting när Harvick fick honom ”loose” i sista böjen. Två vinster och en andraplats i de tre senaste restriktorplatteracen är ändå inget direkt dåligt facit för Jamie. Och Kevin kan, efter 115 race utan vinst, återigen kallas ”Happy” Harvick…

Happy kan man inte kalla Jeff Gordon. Vid förra racet körde ju hans teamkompis Jimmie Johnson på honom med flit och i det har racet stängde Jimmie framfarten för en stormande Gordon. Bägge två förlorade på manövern och Gordon hamnade oförskyllt i en krasch. Det straffade sig lite senare för Jimmie, som hamnade i en annan krasch och fick avbryta och slutade på en 31:a plats. Johnson håller fortfarande i ledningen men försprånget har krymt till 26 poäng före Harvick.

Jeff Gordon var MYCKET missnöjd med Jimmie Johnson och vädrade det i intervjun efter racet. Han sa till och med att han var ”pissed” på sin teamkamrat. Vi får väl se om det renderar något straf från NASCAR – Dale Earnhardt Jr fick ju böta 10.000 dollar för att sa ”shit” vi ett tillfälle…

Mot Richmond och kvällsrace på ördag!

See ya!