Fick en sån lyckokick när jag såg mitt köksfönster i morse. Sol och blommor som är lite sådär halvdana – tycker att de är som vackrast då. Både de som är för gamla, lite rynkiga som om de varit med om något och de nya, som inte vuxit till sig ännu, som är nyfikna.

Tänk så poetisk man kan bli på morgonen ibland då.