Tja. Vad ska man skriva om filmen med 2000-talets bästa namn!? Jag hade enormt låga förväntningar på förhand, min FILM-kollega Teresa var uppspelt som ett barn vid jul ”mina två bästa genrer, western och sci-fi – i EN OCH SAMMA FILM!!”. Vi gick ut ur biografen med ungefär samma åsikter men med helt olika sinnesstämning. Där jag blev lite upplyft för att den var mer underhållande än jag trott var Teresa förbannad över hur brutalt dåligt vissa saker var. Intressant det där psykologiska med förväntningar med andra ord.

Vad är det då som är underhållande/bra versus förvånande/uselt? Låt oss stolpa upp det:

Underhållande/bra:
+ Storyn – att aliens attackerar en utdöd wild wild west-stad funkar. Utan omsvep. Varför skulle aliens vara ett modernt påfund?
+ Skådisarna – Daniel Craig, Harrison Ford, Paul Dano (älsk!), Sam Rockwell och Oliva Wilde gör ett helt godkänt jobb.
+ Tempot – det är aldrig direkt trist och det är sällan man känner att de borde kapat si eller så.

Förvånande/uselt:
– Specialeffekterna: hur är det möjligt att Steven Spielberg, Jon Favreau och de övriga 100 producenterna kunnat göra en film med så uppenbart dåliga effekter? Skrattretande emellanåt.
– Humorn – ibland glimtar det till, det anas en komisk gen någonstans. Men med tanke på specialeffekterna så hade man varit tvungen att krydda det komiska extra mycket.

Mittemellan:
+/- Indiana Jones-flirten: det anas lite under hela filmen men de sista scenerna ÄR Indiana Jones, så långt att Daniel Craig i en sekvens sträcker sig efter sin hatt på sant Indiana Joneskt vis. Inte säker på vad jag känner inför det, både härligt och larvigt på samma gång.
+/- Daniel Craigs skjortor – om de inte är FÖR tajta så är de trasiga eller obefintliga. Oavsett – det finns inte en ruta i filmen du inte tänker på mannens överperfekta kropp. Både bra och dåligt naturligtvis.

Slutsats: en helt ok undehållande film med pissiga effekter. NNN