Våldsam, vacker, tänkvärd, men alltför tom och alltför tyst. Ungefär så kan man sammanfatta senaste Ryan Gosling-filmen (känns som det kommer en varje vecka?) Drive. Handlingen kretsar kring en stuntförare som i väntan på sin (eller bryr han sig alls?) dröm att bli racerförare tjänar sitt levebröd genom att vara get-away-förare vid inbrott och rån. Killen utan namn blir sen kär i grannen (Carey Mulligan) vars make sitter i fängelse och när han släpps ut börjar våldet. 

Jag gissar att det här är en berättelse om hämnd och om män som inte vet annat än att ta till våld när hinder uppstår. Men det kan också bara vara en film med omotiverat ultravåld. Men fotot är vackert och Ryan Gosling jobbar som vanligt på bra med sina ledsna hundögon (läs det här ytterst bra och relevanta texten av Johan Wirfält) men att tokhylla honom (som många gjort) för denna insats och snacka Oscars känns lätt överdrivet. Jag gillar dock filmer som inte behöver skriva folk på näsan för att man ska fatta, men på nått sätt kan jag inte skaka av mig känslan att det här mest bara är ett utlopp för regissörens våldsporrfetisch istället för en man som vill säga något viktigt. 

Det finns dock två scener som är så snygga att det svider i hjärtat, dels är det inledningsscenen men den snyggaste biljakt jag någonsin sett – en krampaktig och intelligent (!!) biljakt – och dels är det första kyssen mellan Gosling och Mulligan i slowmotion i äkta cineast-porr-anda. Njutbart vackert foto och regi.

Men all in all är jag enormt besviken på det här eftersom förhandsnacket varit så haussat och de överbetyg filmen hittills fått känns dåligt motiverade och populistiska. Det är fegt att ge en film högsta betyg med enda motivet att den är ”vacker”. Däremot är det inte en dålig film. Det är bara inte en film som ger något. 

Betyg: NN +

(Om du vill diskutera mer film med mig, gå in och tryck Like här på Facebook så kör vi! No pun intended)