Så vad ska man då tycka om Alfredssons Tinker, tailor som blivit så unisont hyllad av alla kritiker. Måste man tycka att den är bäst i år som alla andra? Mjae. Inte riktigt. Det finns fyra sinnessjukt starka inslag här: Hoytemas foto måste vara pornografi för fotoälskare, skådespelarna är rakt igenom fantastiskta (Oscarnom till Gary Oldman tack!!), scenografin är hundraprocentig och regin är brutalbra. Alfredsson har en fantastisk förmåga att skapa en stämning (precis likadant i Låt den rätta komma in) och en aura som till och med doftar spänning. MEN. Det är nått som gör den något seg emellanåt. Storyn är en klassisk spionberättelse av John Le Carré, det är mycket prat och agentkonspirationer. Personligen älskar jag en bra spionstory och det här ÄR en bra story. Men jag saknar något. Kanske är det att man redan från början kan ana vem som är dubbelagent så det spännande överraskningsmomentet uteblir? Jag vet inte. Men ingen tvekan om att detta är en ruggigt stark prestation av alla inblandade.

Plus: extra poäng för super-svin-braiga titelnamnet – Tinker, tailor, soldier, spy – älskart!

Betyg: NNNN