Igår mindes jag äntligen varför jag älskar musik (har känt mig lite oinspirerad på sistone). Jag mindes varför jag en gång när jag var 16 år ensam åkte från landet till staden Växjö för att Loosegoats skulle spela på en fritidsgård där. Och jag minns varför jag varje håltimma hängde på skivaffären Hot Stuff för att kolla om det kommit in några nya coola band-t-shirts eller nysläpp. På klubben Almost Famous på Lilla Hotellbaren spelar band som ännu inte blivit signade, de kanske inte heller kommer bli signade, men det finns en spelglädje där som man inte alltid hittar på de stora scenerna. Doften av adrenalin, nervositet och naivitet är smäktande. Så vackert. Och så glatt.

(bandet på bilden heter Killerball och var fantastiskt härliga att se på scen – energi, glädje och ja, bra!)