Såhär: Blod. Söndersmashade ansikten. Kulhål i kroppar i slow-mo.

Om du är intresserad av ovan så är DREDD en film för dig. Om inte kan du hoppa den här våldsporrsfilmen. Till och med jag som har en hyfsad hög smärttröskel när det gäller våld var tvungen att vända bort ansiktet och ställa frågan: why!?

Själva ploten i storyn känns på förhand lite spännande, Dredd med kollega blir fångade i ett näste av våldsamma kriminella. Jag är ett fan av katt- och råtta-storys, älskar tex the Hunger Games och Battle Royal, men här kommer storyn i andra hand. Våldet och estetiken kommer först. Tekniken är cool, det finns vissa bildval som är supersnygga men ofta handlar det om en käke som skjuts sönder av ett automatvapen och då blir ändå inte effekten av det tekniska hantverket så härligt som det hade kunnat bli.

Nåväl. Karl Urban vs Sly Stallone då? Njäe, går inte direkt att jämföra, det är en anti-roll där det inte krävs något agerande what so ever. För er Judge Dredd-fan därute så blir ni säkert glada över att Dredd inte tar av sig hjälmen i alla fall. Alltid nått.

Betyg: N