Jag hade verkligen höga förväntningar på uppföljaren till Star Trek som kom 2009 då jag tyckte att man lyckats riktigt bra med framför allt castingen och det kändes som att det här var början på en ny härlig filmserie. När man sen fick veta att Benedict Cumberbatch skulle spela elakingen så började det brinna rejält i mitt rymdfilmshjärta. Klarade den då förväntningarna? Nästan. Dessutom bjuder man på århundradets mest onödiga nakenscen.

Into the darkness är rakt igenom underhållande, det är sällan en lugn minut. Det är warp-speed, slagsmål och jakt hela vägen. På så vis lyckas man väldigt bra. Cumberbatch är som vanligt fantastisk att se även om jag hade önskat mig en ännu ondare elaking (tänk Bane i the Dark Knight Rises) och ett mer tydligt mål för honom, nu blev det lite rörigt och premissen något futtig.

Den som återigen strålar mest är Zachary Quinto som Dr Spock, det känns som han är född för den rollen. Perfekt kombination av människa och vulcan. Man kan inte annat än älska honom.

Effektmässigt – hyfsat snygg, hade inte skadat om man använt 3D-effekterna till dess fulla potential, men funkar helt klart.

Nakenscenen då? Du måste nästan se för att förstå. Egentligen är det ingen riktig nakenscen utan bara en tjej i underkläder – men varför? Ingen vet. Ett äkta Beavis and Butthead-moment, ”Uhhhuuuhhuuuhhhhuuu”.

Betyg: NNN