Jag måste tyvärr ta tillbaka det jag i fredag skrev  om att the Wolf of Wall Street var veckans bästa grej. Jättedeppigt. Jag blev oerhört besviken.

I alla normala fall så är en tre timmar lång film skapad av Martin Scorsese en enda lång romans och fullt motiverad att vara så lång. Likaså brukar alla filmer med Leonardo di Caprio vara värt varenda bildruta. MEN. Av någon anledning förvandlades det här speciella och smustiga livsödet, ett liv fullt av girighet, droger och horor, till en buskis där publiken i salongen asgarvar när Leo megadrogad kör bil eller när Jonah Hill håller på att dö.

Det finns egentligen inget roligt med Jordan Belforts faktiskt äckliga liv (filmen bygger på Belforts memoarer om hans liv som kriminell aktiehandlare) – det är vidrigt på alla de vidriga sätt som vi kan uppbåda genom mänsklig girighet. Men Scorsese har gjort alla dessa scener så dråpliga att det faktiskt blir komiskt (nu ska det här tydligen vara någon form av komedi men ändå) när di Caprio tar så mycket knark att han håller på att strypa sig själv med en telefonsladd medan hans lilla dotter ser på och gråter. Filmen påminner mer om Fear and Loathing in Las Vegas än tex Maffiabröder.

Det konstiga är också att när både Scorsese och Leo själva uttalar sig framhåller de vikten i att se det vidriga livet som Belfort levt och hur det är en studie i girighet. Ja, det hade varit fint om det vore det istället för som nu visa på hur jäkla coolt, roligt och grabbigt det är på Wall Street och vilka häftiga fester de har. I ungefär 2,5 timmar är det samma scen om och om igen: party, skrikande, droger, horor och grabbighet. I ungefär en halvtimma är det en intressant handling. Där lyckas man klämma in lite hur FBI undersöker aktiehandeln och hur Belfort förlorar sin familj och vänner. Men det hastas förbi, för det är viktigare att få med ännu en scen med en strippa.

Jag är enormt besviken på Scorsese. Enormt. 

Skådespeleriet dock är fantastiskt, både Leo och Jonah Hill gör riktigt bra roller. Men det räcker ju inte för en tre timmar lång film. Jag saknar känslor, jag saknar det riktigt intressanta livsödet och jag tröttnar framför allt på buskis-höhö-naken-tjej-wohoo-scenerna.

Betyg: NN