Det här med barn och jobb. Hur ser ni på det egentligen? För någon månad sen tyckte jag det kändes superkonstigt att man ska gå hem och inte jobba på typ ett år eller så. Nu när det närmar sig duedate så känns det dock mer och mer som något att se fram emot. Att tänka på något annat. Jag har ändå arbetat nonstop, dag som natt i rätt många år nu. Men. I det här yrket – kan man vara riktigt mammaledig då? Många av mina kollegor är frilans, så då har man ju, av förklarliga skäl, en helt annan syn på det här med föräldrapenning, men jag då som är anställd och egentligen verkligen har möjlighet att vara helt totalt megaledig. Kommer jag kunna vara det? Kommer jag kunna skippa mailen, bloggen, säga nej till roliga uppdrag och hoppa över att gå på den där modevisningen? Kanske är det skönt att få göra lite småsaker då och då? Hur ser ni på det där?