Igår försökte jag och fästmannen få till en datenight. Den första egna sen Essie kom. Trots att vi var trötta som fan tvingade vi oss ut för man ska ju NJUTA liksom. Och det VAR verkligen urhärligt. Några spännande iakttagelser dock:

# vi pratade snudd på bara om Essie
# vi åt svinsnabbt för det har man liksom fått i ryggmärgen nu att man måste hinna äta innan Essie vaknar/vill äta/bajsar etc
# vi hamnade i lite dispyter kring barnuppfostran
# vi kollade telefonerna HELA tiden ifall farmor och farfar ringt/sms:at/skickat bild/valfri paniktanke

Känns det igen?