igår var det bokklubb, extremt mysig stund i månaden. Te, lite mat, catcha up och så till slut diskutera om och kring en bok, om saker som kommer upp i en när man läser den, funderingar man får av den och frågor man ställs inför. Mycket bra sätt att lära känna sina vänner ännu lite djupare!
Denna månaden körde vi Högläsaren av Bernhard Schlink. Ni kanske känner igen den mer under namnet the Reader. Boken bakom filmen med samma namn, där Kate Winslet äntligen och extremt välförtjänt fick sin Oscar.
Hela gruppen var eniga om att detta är en helt underbar bok, idel höga poäng. En bok om skam, skuld, förhoppningar, kärlek, besatthet och egoism. Allt berättat väldigt melankoliskt och ofta korthugget utan krusidueller. Den är kort, 163 sidor lång och du läser den lätt i ett streck. Så gör det! Du ställs inför flera moraliska frågor som är härligt utmanande.
Dessutom är det så ovanligt att bok och film följer varandra åt nästan exakt. Bara en sån sak. Så se filmen också!

Dagens, kanske årets absolut bästa nostalgi.

Varför förlorar alla röda lag mot blå lag?
Jag hade med andra ord en riktigt dålig fotbollsdag igår med förlust både för Kalmar och Man U. Från och med nu tycker jag inte om något blått lag, alls.

Ok, kort om F&Fs nya program Söndagsparty – dagens absoluta mediesnackis.
Pöjkarna var rejält nervösa, det skrekpratade ovanligt mycket och när Jonas Gardell kom in i studion blev det tre män som pratade lika fort och lika högt. A bit to much. Programmet var alldeles för långt, och eftersom de är Filip och Fredrik och därmed får göra precis som de vill så drog de dessutom över med tio minuter. 10 MINUTER!? Galet. Det flamsades lite väl mycket i intervjudelarna, som tittare fick man inte ut överdrivet mycket av gästerna, om de väl börjat svara på en fråga så blev de snabbt avbrutna av programledarna.
Vad var bra då? Inslagen var briljanta, ghostbusters och wrestlingen var extreeemt roliga. Howlin Pelles Unchained Melody var ett stycke populärkulturhistoria och det blir extremt roligt att ha både svenska och engelska gäster i studion samtidigt vilket gör det möjligt för svenskarna att prata om, i detta fallet Manson, utan att han förstod ett smack. Mycket roligt.
Dessutom var det fantastiskt att se hur upprymd Gardell blev av Manson. Han kunde inte sluta ta på den smått halvgalna rockaren. Roligt.

Det är ju ändå lite roligt att Ashton Kutcher är Twitterkung. Missa inte Demis segerdans i bakgrunden i klippets sista minut.