Man går till borden eller maskinerna med spelglädje och full plånbok. Peppad på att åtminstone vinna 20 dollar. Jag kräver inte mycket. Men så går man därifrån, skrikande mot en tv-skärm och en fejkad dealer som liknar Halle Berry och sen kan man inte somna på flera timmar för man är så förbannad över hur ORÄTTVIST Black Jack är.

Fästmannen spelade roulette hela helgen.

All in all: hate and love gambling. 

Efter två veckor i Kali så var det ändå lite skönt att få lite West Villiage-känsla även om vi var i Las Vegas.

//Skor, Converse//Jeans, mammajeans från H&M//Topp, Stylein//

Las Vegas = Love and Hate.

Love: det galna i att gondoler och tenorer var en del av vårt hotell. Det trashiga och svenniga. Spela är KUL. Hotellens uppbyggnad, som ett fantasiland.

Hate: den hemska sida av en själv som staden plockar fram som tex dålig förlorare och ett behov av att skrika och slå på dealern… Att man får röka inomhus. Spela är HEMSKT. Alla strippor och prostituerade.

New York, New York hade en egen berg-o-dal-bana.

Såklart var vårt hotellrum större än hela vår lägenhet. Deppen i att åka därifrån…

Amen så lovely därute i öknen va!

En dröm! Att bila genom amerikanska öknen är något jag sett fram emot länge. Nu ångrar jag bara att vi inte satte flera dagar åt Joshua Tree och lagt till ett tält och campat någon natt. Imponerande och overkligt landskap.

Trädet där är det så kallade Joshua dårå. 

Inte världens mest välkomnande landskap men ändå spännande!