Eftersom jag var utomrikes (nära New Jersey till och med) och jobbade loss när Whitney Houston avled så har jag liksom inte hunnit reflektera över det eller hennes musik i någon större skala. Det mesta är ju redan sagt naturligtvis men kortfattat: rösten, rösten, leendet, smärtan och rösten. Ungefär så. Låten ovan ÄR rösten. Helt sinnessjukt skarp. Hennes leende var magiskt, en gigantisk mun med bländande tänder. Hela hon var sinnebilden av en vacker kvinna för mig när jag var 8 år då How will I know kom. Det coola med Whitney var också att det aldrig var något snack om hudfärg, hon sågs som en vacker och fantastisk artist och inget annat. Så borde det alltid vara. Med det sagt så såg man smärtan i hennes ögon och sånger långt innan man egentligen förstod att något var fel, men det gjorde henne också mänsklig och på något sätt ännu vackrare. Så tack miss Houston, we love you.

Igår var jag på besök hos Helene Falks Stylistutbildning för att berätta lite om branschen och hur min vardag ser ut. Jag skulle också titta på deras jobb, bedöma och ge tips. Jag hade noll förväntningar men kom hem mållös. Herregud så duktiga människor det finns därute. Sjukt imponerad!

Årets mest självklara Oscar borde vara Meryl Streep för hennes porträtt av Järnladyn Margret Thatcher. Jag kan inte se något annat alternativ. Men, men Michelle Williams vann ju en Globe för sin Monroe tänker ni? Jo förvisso men hennes Monroe ÄR inte lika bra som Streeps Thatcher även om jag är världens största Michelle-fan. Resten då, Viola Davis – bra skådis men tråkig roll och film, alltså NEJ. Rooney Mara, eh NEJ. Glenn Close, hmmm, mja, om det är någon som ska chocka så är det hon. En riktig karaktärsskådespelerska i en oerhört bra men mindre uppmärksammad roll. Men, nä, Queen Streep tar hem det.

Undran: Vad hände med Tilda Swinton?

Verkar som om jag är typ den enda i hela Sverige som tycker att EM-tröjan är snygg. Må så vara. Ni kommer ändra er i sommar. Se hur snygg en förebild är på Erlandsson 86! Här har jag satt på betyg på landslagets mästerskapströjor genom åren.

Hur härligt att få komma hem på en riktig brakmiddag hos några av stans bästa krögare en helt vanlig onsdag? Superhärligt is what. Världens bästa gäng fick igår en försmak av en ny resto, Boqueria, som öppnar i stan i slutet av mars. Tapas, vin, babbel och lycka. Bra onsdag. Tack!

Det är alltid lika roligt när man får tid att riktigt umgås med Johans ögonbryn!

Mannen, myten, fläsksvålen.