Ni vet det där ordet mångsysslare som många använder. Slå upp det i en modeordbok och ni hittar Nina Campioni! När hon inte; Bloggar om mode i allmänhet. Ger trendtips som modeexpert i tv. Betygsätter kändisarnas röda mattan-outfits på de stora galorna. Är med och utvecklar nya modesajter. Utses till en av Sveriges bäst klädda kvinnor. Privat? Ja då är hon lika passionerat intresserad av tv-serier, film, musik och Manchester United. Längst fram på Ninas catwalk i livet går ändå hennes älskade familj där hemma – oavsett om hemmet för stunden är i Stockholm, Blekinge, Småland eller Italien.
1. Monki börjar med badkläder 2. Björn Borg börjar med sport (att de inte haft en tenniskollektion innan? Beyond.) 3. Många gör nuförtiden även cases till iPad, Tiger of Sweden har de snyggaste. 4. J Dauphin gör numera även kläder 5. Ingen nyhet men jackan var så snygg så den får vara med ändå. Ge mig! Från Tiger.
Uj, dåligt bloggande här nu va. Beror på att det är pressvecka just nu så man springer som en tok mellan stans typ sju stusen presskontor och kollar på kommande vårens alla nyheter. Hej våren, kom snart tack. Jag kollar som vanligt allra mest på skor. Här är ett gäng favoriter som gärna får hitta hem till min hall nästa år.
Förra veckans premiär i vårt filmprogram var alltså Straw Dogs, en remake av Sam Peckinpahs kontroversiella film med samma namn från 1971. Det som skiljer de båda åt är egentligen bara två saker. I den senare versionen är man i den amerikanska södern – i originalet är man i England. I den nya versionen är den otäcka våldtäktsscenen något mindre, well otäck. Sjukt sagt, jag vet, all form av våldtäkt är otäckt men i originalet är det VERKLIGEN otäckt. Ja, ni fattar hoppas jag.
I alla fall. Kontentan är: varför göra en ny version? För helt ärligt, så himla svinbra är inte Peckinpahs version heller. Och om man ändå inte ska tillföra nått nytt, why bother? Men, därmed inte sagt att det är en menlös och dålig film. Det är det inte. Men, originalet är bättre, otäckare och har en Dustin Huffman i högform. Och framför allt var den mer aktuell och tog tag i en våldsdebatt som inte finns idag. Det enda jag tar med mig från denna version är Alexander Skarsgård – som utan tvekan bär hela den här filmen på sina, extremt vältränade, armar. Vilken stjärna han är!