Ni vet det där ordet mångsysslare som många använder. Slå upp det i en modeordbok och ni hittar Nina Campioni! När hon inte; Bloggar om mode i allmänhet. Ger trendtips som modeexpert i tv. Betygsätter kändisarnas röda mattan-outfits på de stora galorna. Är med och utvecklar nya modesajter. Utses till en av Sveriges bäst klädda kvinnor. Privat? Ja då är hon lika passionerat intresserad av tv-serier, film, musik och Manchester United. Längst fram på Ninas catwalk i livet går ändå hennes älskade familj där hemma – oavsett om hemmet för stunden är i Stockholm, Blekinge, Småland eller Italien.
Just nu sitter Sofis modes redaktion i en lägenhet på söder för att utarbeta en plan för hela 2012. Vad vill ni läsa och vad tycker ni att vi ska skippa helt? Skriv gärna en kommentar.
I en helt annan del av världen rockar Sofi New Yorks modevecka. Häng med henne. Vi är inte alls avis…
Är väl inte mer än rätt att köra den här låten just idag? 15 år.
Den dekadenta måndagen fortsatte med förhandsvisning av vad som visade sig vara årets sämsta film (hoppas jag): Colombiana. Jag vet inte ens var jag ska börja…
Zoe Saldana (vackra!) ser sin familj bli mördad i vad man ska gissa är nått form av knarkkrig, då bestämmer hon sig för att växa upp och bli en yrkesmördare. Ok, den ploten kan man köpa. Men allt runtikring blir så oerhört larvigt att jag och CRJ (läs hans mycket bättre och argare recension) mest satt och gapskrattade och häpnade med öppen mun.
Bara som en sånhär sak: Zoes rollfigur heter Cataleya, efter orkidéen med samma namn. På varje person hon mördar målar hon en stor fet Cataleya på magen. Hon hinner mörda hela 22 (!!) personer innan FBI lyckas klura ut vad det är för blomma. Hur de lyckas klura ut det? En städare råkar gå förbi och säga, ”åh vilken fin Cataleya”. Gud, spare me.
Hela filmen är tokladdad med massa nödlösningar och jag förstår nu hur överskattad Luc Besson (förutom Leon) verkligen är. Bara en sån sak att Zoe nyduschad och het, sugandes på en klubba, dansar runt i sin lägenhet och rengör sina vapen. Jeeeez, sicket larv.
Oh well, jag avskriver den som en komedi. För skratta fick jag.
och, ja, ni som undrar, jag tycker den är sämre än Fast 5! I bildrullefilmen fick man ändå snygga effekter.
Betyg: N (har inte minus i min gradering)
Igår körde vi bokklubb på Cardierbaren på Grand Hotel. Martin menade att Selma Lagerflöf antagligen bott där när hon fick Nobelpriset så det köpte vi rakt av. Det var nämligen hennes Kejsaren av Portugallien vi läste. Vilken fantastisk saga, jag har enda sedan 1992 (då boken gick som tv-serie vid jul med Ingvar Hirdwall) varit helt förälskad i berättelsen och den var lika fantastiskt vacker och sorglig nu – massor av år senare. Selma – bra tjeja det där!
Pojkarna var oerhört lämpligt klädda för Grand och Selma.
Elin hade en ljuvlig kappa från H&M.
Vet inte riktigt varför, men de senaste dagarna har jag haft Chris Brown på hjärnan. Diagnos på det?