Ibland är det härligt när man tar död på sina egna fördomar. Jag har aldrig gillat att gå på teater. Jag vet: usch så fult att säga så! Men jag tycker det är tråkigt, konstlat, otäckt och obekvämt. Har försökt många gånger, just för att, det är ju så fint att gå på teaaaaater. Puh, så tråkigt. MEN, så plötsligt händer det. Mina kvällsplaner för igår föll ihop och en kompis frågade om jag ville haka med på en gratis-biljett till Dramaten. Ja, vad fasen. En chans till då. Scener ur ett äktenskap, here I come. Och nu, tack vare Bergman, Jonas Karlsson och Livia Millhage har jag nu överkommit rädslan och agget mot teaaaatern, i alla fall för ett tag. Vilket manus, vilka ord, vilken historia, vilka skådespelare. Ja, allt var faktiskt…riktigt, riktigt bra. Se där, sent ska en teaterhatare vakna!

Interwiev Magazine har stajlat Chase Crawford, ni vet, han den andre i Gossip Girl. Han som mest går runt och är sur och plutar med läpparna. Den första är naturligtvis hete Ed Westwick. I alla fall, tänk vad lite målarfärg kan göra med en image. Nu är det jag som bokar tid hos tatueraren! (obs. inte skämt)

Mtv (ja, de spelar musik ibland) körde Mando-låten i morse och jag har inte lyckats få den ur hjärnan sen dess. Men vad gör det. Hands up den som INTE vill ligga med Norén och Dixgård – nä, trodde väl det!

Mitt under Englands målfyrverkeri mot Kroatien fick jag ett chatt-medelande på Facebook: ”Alltså, du måste slå över till 4:an och kolla in Idol-juryn, du jobbar ju ändå med mode, du måste rasa över Carlssons kläder”. Sagt och gjort, jag slog över och möttes av någon form av superkaskad i dålig smak. Vem hade trott att det skulle vara Bagge som var den med mest känsla för stil? Elin, du kanske ska byta spår, skit i Idolerna, styla om juryn istället!

Så P, here you go: rasa!!

Det är 2009 och jag vet inte om det, trots alla enormt begåvade dansare och koreografer, kommit något coolare steg än moonwalken. Ahhhh.