Jag och Daniel resiterar Bruno K. Öijer. Inga konstigheter.

Livet går vidare, för några av oss i alla fall. 

När man får vara en av världens vackraste städer, solen skiner och vännerna är så fina som bara de kan vara så är livet ganska bra ändå.

Nu: Skärgården för dummies – Fjäderholmarna!

Petter, Elin och jag njuter av båtliv, jordgubbar och bubbel.

Ett sista Michael-inlägg för den här dagen. Sen ska jag försöka ta mina gråtna ögon och kolla in Söderling, U21 och kanske till och med solen. Det blev dåligt bloggat om Fashion Rocks, Belows Whyred-rea och annat som det skulle bloggats om idag. Får bli en annan dag. Den här dagen belongs to the big one. Här kan ni läsa mer om omvärldens reaktioner.

Valde låten för att visa att han faktiskt gjorde sjukt bra och viktig musik även efter Dangerous-plattan.

När all världens blickar är riktade mot det Neverland som en gång var så får vi alla fall ge en sekund också till en helt annan Angel. Farrah Fawcett, så vacker.

Förstår ni? Verkligen förstår, att han var den STÖRSTE?

Andres Lokko förklarar det bäst, kort och koncist. 

Fan, fan, fan. Min allra första kärlek MJ. Min generations Elvis. Den störste av de stora. Den som betydde något. Den ende! 

Man in the mirror har rullat i mitt huvud sen jag fick meddelandet igår kväll, jag kan inte sluta lyssna på den. Kolla filmen och se hur världen tar emot hans musik. Sån kärlek. Det är så vi vill minnas honom, inte som den sjuka mytiska bild som målats upp på senare år. Minns 80-talet. Minns storheten. Minns Michael.