Igår var jag och E bjudna till den andra Es fest på Berns, hennes företag anordnar tävlingen Sveriges fulaste kontor. Det var väldigt mycket folk i kostym och så vi. Kom också på att svart känns jävligt trist just nu. Kolla Ellans fruktklänning liksom!

Asså snark på svarta strumpbyxor – aldrig mer. (klänning från Monki, Ellans kommer från Next i London)

Roligast var ändå livebandet som i cirka fyra timmar spelade hissmusik. Live. Hilarius!

Förutom enorm royalistyra (imponerande hur mycket olika saker man kan göra av en Union Jack!) så blev det mycket solhäng, barhäng, fotbollshäng och ett och annat klubbhäng denna London-helg. Tack bästa Olle för världens bästa weekend!

Kvällen igår. Supermänniskor på supermiddag på Sturehof som superskrattade åt superroliga supersaker. Sen slutade allt med att Liz åt daim till efterrätt och alla ville plåta Linus kläder. Sen gick jag och Marce och hejade fram vårt United till vinst. Allt var som vanligt alltså.

Puss på er bästabästa.

Quiznight på Kåken. Denna aktivitet som på förhand kan kännas gemytlig, rolig och kunskapsberikande slutade istället med blickarna ovan. Herre – så svårt det var. Och inte på ett såntdär svårt roligt sätt, ni vet, när man typ kan men inte kommer på namnet eller låten utan på ett helt jävla omöjligt svårt sätt. Det frågade efter låtar som inte finns på, jag lovar och svär, en enda levande människas spellistor. Helt obegripligt. Skärpning till nästa gång. För vi kommer igen. Såklart.

Elle kluddade och kluddade.

Jag och Hugo drog mest dåliga skämt.

Katrin och Ellan var grymma på det här med t-bane-stationer. Värdefullt.

Igår skulle jag egentligen ut och springa och äta nått gott på en härlig uteservering, istället satt jag i över två timmar i kön hos Polisen för att skaffa nytt pass. Härligt så säg. Tur då att luncherna numera ser ut såhär!