Jag anser att Tom Cruise är den sista riktigt stora filmstjärnan vi har. Han är larger than life på ett sätt som inte riktigt går att förklara. Han är filmvärldens Michael Jackson. Han har DET. Varje film jag ser med honom slår det mig att blicken ständigt dras mot hans karaktärs håll, även om han inte har en replik. Han har helt enkelt DET. (Leo Di Caprio är på väg dit och Kate Winslet är också där och nafsar) Därför var det extra coolt att se honom live igår. Och extra coolt att han är helt fantastisk med sina fans. Helt outröttlig gick han i över två timmar och skrev autografer, skakade hand, pratade och fotades av tillsammans med alla som ville. Sällan man ser så generösa superstars – dessutom verkar han ärligt uppskatta det. Jag älskar Tom Cruise och jag står för det.

Tompa och Rosamund Pike. Lite suddigt men vaffan, skulle ta bild med vanliga kameran samtidigt som jag skulle ta med mobilen pga Instagram – give me a break!

http://www.aftonbladet.se/webbtv/noje/film/nojesbladetfilm/article15884601.ab

Nytt avnsitt. Denna gången sågar vi en film och hyllar presidenttolkningar. Hoppas ni gillar det!

http://www.aftonbladet.se/webbtv/noje/film/nojesbladetfilm/article15741028.ab

Nytt avsnitt, vi snackar Call Girl, fatsuits och skådisars viktpendlande för att få specifika roller. Kolla in!

Ungefär såhär ser det ut när vi gör oss redo för att spela in Nöjesbladet film.

1. pluggar manus i sminket.
2. Bethina lägger tjusigheter i fejset.
3. Sitter på plats bredvid kollega Jens i en oerhört liten soffa. Action!

Den här årstiden alltså. Mina dagar ser ut ungefär såhär: bio, tv-serier, film, bio, tv-serier, film. Oerhört spännande vardag alltså. Igår blev det Bitchkram på bio. En mysig ungdomsfilm, en snällare Fucking Åmål. Ungefär.

Bitchkram handlar om två tonårstjejer som försöker hitta sig själva i den svåra tiden mellan skola och att veta vem man ska bli när allvaret börjar. Att ta ansvar, att förverkliga sig själv, att lyckas. Ni vet, sånt där jobbigt skit. Vänskapen tjejerna emellan är fin och bra, men lite väl komplicerad för att den ska kännas helt verklig? Eller så måste man kanske själv ha gått igenom alla dessa tonårskval för att förstå, jag kan inte riktigt känna igen mig i all desperation. Vilket kanske bara är skönt för min del då jag hade en väldigt bra och rolig tonårstid. Oh well, det här är en söt, rolig och mysig film om vänskap. Perfekt för målgruppen. Och mitt sällskap, två tjejer 17 och 18 tyckte den var superbra. Bäst betyg från helt rätt målgrupp. Och biosalongen var smockfull, det går bra nu för svensk film. Nu ser jag fram emot Call girl och Blondie. Inte ofta jag ser fram emot svensk film men den här hösten är strålande.

En stor fråga dock: varför är Kristins syrra så jävla elak? Det fattade jag aldrig.

Betyg: NNN