Det finns bara en sak som hindrar mig att ge the Avengers fem freaking plus och det är den osannolika (pun intended) Hulken. Jag kommer tillbaka till det. För först: GAAAAAAAAAH, så bra det var. Blir lycklig som ett barn bara jag tänker på den och längtar tills jag kan se den igen. Så bra var det. Nu är det ju också så att superhjälte-genren är min absolut bästa genre och det hoppar till i magen bara jag ser den inledande Marvel-grafiken. Sån nörd är jag. Men, det kan inte hjälpas, det här ÄR bra.

Då filmerna som släpptes för att slutligen leda oss fram till Avengers (Captain America, Thor, Iron Man 2) inte var så himla mycket att bli exhalterade över så var förväntningarna inte skyhöga. Jag var också rätt orolig att storyn skulle bli styltig och att man inte skulle få alla hjältar att agera ihop utan att det skulle bli uppdelat och krystat. Men icke. Samspelet hjältarna och skådisarna emellan var snudd på perfekt, manus var bra, rappt och smart utan att hamna i för mycket oneliners-klyscha-land. Framför allt var den jävligt rolig. På riktigt rolig. Inte helt lätt att få till i den här typen av film. Dessutom är det en av få filmer. förutom Avatar, som verkligen gjort bra 3D. Actionscenerna blir coolare och man får verkligen en känsla av att vara nära. Snyggt.

Så då till svaga länken som ironiskt nog är den starkaste i gänget. Mark Ruffalo gör Hulken briljant, antagligen den bästa som någonsin spelat Hulken. MEN. Det finns ingen logik eller rimlighet i hur Hulken agerar. Ok, ok – det finns inte så mycket rimlighet i superhjältefilmer överlag kanske någon vill påstå här nu, men om vi skiter i det för en stund så blir man lite lätt irriterad på hur man bara hoppar över att visa eller förklara varför Hulken helt plötsligt out of the blue kan göra skillnad på gott och ont? Det är mycket, mycket konstigt.

Men förutom det: ACES!

Betyg: NNNN

Nästa vecka ska vi snacka komedier i FILM, alltså tillhör det idag mitt jobb att gå igenom tex ovan. Är inte jätteupprörd över det.

Bara en helt vanlig kommentar till vårt FILM-program. Herregud, man kan ju börja gråta för mindre. Tack snälla, ”Billy Snygg, Lagerarbetare at Fraktkedjan” – you rule. Hörde ni det Svt och Tv4??

Missa inte veckans avsnitt av Nöjesbladet FILM. Jag hade feber men hade skoj ändå. Vi snackar Bond, spöken och skräck.

Om du inte kan se ovan, klicka här.

Vi kommer recensera Harry Potter-Radcliffes nya film i kommande FILM-avsnitt. Så jag ska inte säga för mycket. Det jag dock ska säga är: FY FAN så rädd jag blev. Herregud, vad mitt psyke inte är gjord för såna här typer av filmer. Satt inte still en sekund och efter fem minuter kastade jag min te-kopp (av papp) rakt upp i luften för jag blev så skraj. Man borde helt enkelt ha en kamera på mig, ser ju inte klok ut där jag sitter och håller för ögonen, halvblundar och försöker gömma mig bakom mina egna knän. Så, med andra ord, filmens skapare lyckades med sitt uppdrag. Usch.

Tilläggas bör är att jag och Teresa, min FILM-kollega, såg den här filmen helt ensamma i en öde biograf ute hos SF i Råsunda. Återigen, FY FAN vad rädd.

Tilläggas också: Radcliffe funkar, tänkte inte på Potter en enda gång. Well done.