Årets mest självklara Oscar borde vara Meryl Streep för hennes porträtt av Järnladyn Margret Thatcher. Jag kan inte se något annat alternativ. Men, men Michelle Williams vann ju en Globe för sin Monroe tänker ni? Jo förvisso men hennes Monroe ÄR inte lika bra som Streeps Thatcher även om jag är världens största Michelle-fan. Resten då, Viola Davis – bra skådis men tråkig roll och film, alltså NEJ. Rooney Mara, eh NEJ. Glenn Close, hmmm, mja, om det är någon som ska chocka så är det hon. En riktig karaktärsskådespelerska i en oerhört bra men mindre uppmärksammad roll. Men, nä, Queen Streep tar hem det.

Undran: Vad hände med Tilda Swinton?

Äntligen är Nöjesbladet FILM tillbaka. Vi är så sjukt peppade. Hoppas ni också är det.

Ska passa på att be om ursäkt om ett fel i veckans Sofis mode. Jag skriver där att Meryl Streep aldrig vunnit en Oscar. Såklart har hon det. Två gånger till och med. Och det vet jag ju. Men den här gången blev det slarv när jag egentligen skulle skrivit att det är sjukt att hon blivit nominerad 17 (!!) gånger och endast vunnit två. Tredje gången i år dock. Säker.

Om vi då ska snacka manlig huvudroll. En spännande kategori på alla sätt. Ska akademin rösta med hjärtat, med pengasinnet eller med intellektet? Ja, ni vet ju att det sistnämnda ofta går bort så därför lär inte Gary Oldman ha någon chans även om han clearly förtjänar priset. Demián Bechir försvinner ju även han, för är det någon i akademin som på riktigt vet vem han är? Brad Pitt går bort för även om man försöker tänka med pengasinnet så kan man inte prisa honom för att ha spelat Brad Pitt i Billy Beane-kläder. Kvar står då George Clooney och Jean Dujardin och det är här det blir klurigt. Å ena sidan självklar Clooney-vinst då vi vet hur svaga alla i Hollywood är för Mr Greyhair. Å andra sidan solklar Jean-vinst då vi vet hur briljant han är i the Artist. Alltså, röstar de med hjärtat (Clooney), pengasinnet (Clooney) eller intellektet (Jean D). Svårt ytterst svårt.

Jag tippar: George Clooney. Inte för att han är bättre än någon av de ovanstående utan för att han är, just, George Clooney.

(dock, är inte Jean Dujardin en rejäl utmanare mot Clooney i old-hollywood-looks? Kanske kan ta honom hela vägen)

Igår spelade vi alltså in första Nöjesbladet FILM för säsongen och i premiären behandlar vi såklart en massa kring Oscars. Därav tog vi på oss finkostymen för en stund. Min klänning kommer från Tiger.

Fina Teresa i vår tjusiga studio.

http://www.youtube.com/watch?v=jvr43eOcNqE&feature=fvst

Det här året är ett antiklimax-år vad gäller Oscars. Faktiskt första gången i hela mitt liv som jag inte haft en personlig favorit till vinnare av Best Picture. Det känns olustigt och tråkigt. Det finns ingen riktigt, riktigt bra nominerad. När man ser på de nominerade i grupp så känns det som att vilken film som helst hade kunnat bli nominerad i år. Moneyball är tex inte bättre än X-Men, War Horse är DEFINITIVT inte bättre än Tinker, tailor, soldier, spy och Tree of life är inte bättre än Tintin. Konstigt år. Minst sagt.

Men om jag ska tippa då? Jag tror att the Descendents tar hem det. Mest för att akademin och Hollywood inte älskar någon lika mycket som de älskar George Clooney. Inte för att filmen är särskilt spektakulär, det är ett drama med lite eftertanke men inte mer. Men som sagt, Clooney-love tar hem det i jämn kamp mot the Artist som också blivit älskad mest för att man vågat göra en svartvit stumfilm år 2012. Den är bra, men inte supermegaskitbra.

Helt ärligt. Bäst av alla nomineringar är Midnight in Paris. En kärlekskomedi av Woody Allen. Säger ganska mycket. En kärlekskomedi är mest värd en Oscar för bästa film. It’s unheard of. Även om det är Woody.

Tror: The Descendents.

PS: På torsdag har Nöjesbladet FILM premiär för sin andra säsong, då ska vi mumma ner oss rejält i Oscars-babbel. Missa inte!