Det är så mycket jag vill säga om och kring den här filmen att jag riskerar att inte få ur mig allt. Så för att lyckas kör vi listform:

1. HUR COOLT med Mikael Nyqvist som freaking galen vetenskapsman som motspelare till självaste Tom Cruise. Att Mickes namn dök upp som tredje namn i filmens inledning visar HUR stort det är. Också häftigt hur Micke mottogs på galapremiären igår på hemmaplan, jublet ville aldrig ta slut. Värdigt.

2. HUR COOLT att Mickes roll även är svensk och i en nyckelscen håller han ett föredrag på svenska. Jo, coolt. Faktiskt.

3. Hur många actionfilmer kretsar kring ”Russian nucleararm-codes”? Ordet ”nuclearcodes” måste vara det mest frekventa ordet i den här typen av actionfilm, näst efter ”tjoff” (typ slagsmålsljud)?

4. Actionscenerna i Ghost protocol är så snygga, så häftiga, så mäktiga, så svindlande att jag längtar efter att se om filmen enbart för dessas skull. Att Cruise och Nyqvist gör dem själva ger extra dimension. Att Tom Cruise själv klättrar på utsidan av världens högsta byggnad Burj Khalifa ger rysningar i biostolen. Se behind the scenes-klipp om den sjuka scenen här. Nyqvist bröt ett revben under en slagsmålsscen och svarar på frågan om det aldrig var otäckt ”Tom är ju Mr Action så då kan man ju inte banga ur men han gjorde att jag kände mig säker”. Mäktigt.

5. Ploten i sig funkar men det är tydligt att själva storyn inte är så himla viktig i denna film även om den aldrig fallerar. Förutom under en sekvens som blir lite ologisk men det kan man leva med.

6. Kvinnorna. Vi är vana vid att tjejrollerna i den här typen av filmer ofta blir nedvärderade till förförerskor och saker att rädda. Inte den här gången. De kvinnliga rollerna är starka och my god vad de kan fajtas. Äntligen!

7. Slutligen: TOM CRUISE. Vad man än tycker om honom (I Love of course) så går det inte att undgå: Han är en briljant skådis som mästrar varje roll och alla olika genrer som finns. Han äger varje scen utan att överjobba, en självklar superstjärna. Dessutom med en awesome blå kostym, missa inte den.

Plus: Jeremy Renner – rätt rolig faktiskt. Simon Pegg – rätt larvig faktiskt.

Betyg: NNNN

Hann inte få upp kameran ordentligt till Mikael Nyqvist lilla inledande tal igår på galapremiären men han var i alla fall glad och överväldigad.

Den här kommer vara långt ifrån det bästa jag någonsin skrivit då jag var starkt jet-laggad + hade inte sovit en blund natten före på grund av Packers-match och Golden Globe (Packers-förlust men Homeland-vinster!). Jag jobbade alltså hårt med att inte somna och folk som satt bakom mig måste ha trott att jag hade tourettes på grund av ständig rörelse och nypande av mig själv i biofåtöljen. Nog om det. Ni fattar upplägget.

J.Edgar. Som jag hade sett fram emot den. Ett personporträtt av denne högst intressanta person av självaste Leonardo Di Caprio. Dessutom i regi av Clint Eastwood. Vad kunde gå fel?

Well, för att börja med. Den är 2:17 lång. Jag brukar inte ha något problem med långa filmer. Men då måste den verkligen fånga en. Och, nu kan det ju då återigen vara så att jag var för trött, men jag fångas inte. Storyn är inte tillräckligt spännande för att hålla i 2:17. Det blir för segt. Det är en intressant tid i världen och Hoover var en intressant person men man lyckas inte riktigt få fram det, trots att Leo naturligtvis gör sin beskärda del av bra agerande. Även Armie Hammer funkar i sin roll som Hoovers möjliga kärleksföremål.

Men – det som stör allra, allra mest är makeupen. Man har satsat enormt på att få Leo att likna Hoover vilket man lyckas bra med. Men sen då? Armies Clyde Tolson ser ut som han har en gummimask på sig och Naomi Watts karaktär har sprickor i hela ansiktet av avflagnat smink. Tog produktionspengarna slut när man arbetade med Leos rynkor? Hur ska man kunna ta en story på allvar om produktionen ser ut som ett skämt?

OERHÖRT ledsamt.

Det blir, på riktigt, svårt att koncentrera sig på nått annat. Det och att hålla sig vaken. Tyvärr.

Betyg: NN

OBS: Tillägg, filmen är inte på något sätt dålig bara seg och inte så engagerande.

Känns inte som att jag behöver övertyga er om den här platsen särskilt mycket. Finns det någon som setts, hörts och trånats efter mer 2011 än Ryan Gosling? Ok, setts och hörts – då kan vi snacka om Juholt, Obama, Gaddaffi och whoever – men trånats – av både män och kvinnor samtidigt? Nä. Har aldrig varit med om en man som framkallat så mycket känslor hos mina manliga vänner, både homosexuella som heterosexuella, än Ryan. Alla vill ha Gosling. Jag säger väl, tja okeeeyyrå…

Sammanfattning: killen har varit överallt, hela tiden, och dessutom gjort det snyggt och med integritet. Därav: Man of the year.

Goslings filmår i Nina-betyg:
Maktens män NNNN
Crazy, stupid, love: NN
Drive: NNN
Blue Valentine: NNNNN
All good things: NN

Det är inte svinofta jag kollar på krigsfilmer om och om igen men det finns ju en del oerhört starka såklart – de flesta kretsar inte helt oväntat kring Vietnam. Vad gör då en bra krigsfilm? Ja, antingen bör det vara så realistiskt som möjligt á la Saving Private Ryan eller så satsar man ännu mer på starka personporträtt och den psykologiska aspekten på hela skiten á la Deer Hunter. Dessutom kan ju både Casablanca och Pianisten ses som krigsfilmer även om det inte direkt är några grandiosa och våldsamma sammandrabbning. Klart är i alla fall att det här nog är den svåraste kategorin att välja en första plats i då ett krigsdrama blir så oerhört starkt om det är välspelat men jag gör ett försök. En annan sak som är klart är att jag inte pallar med militärscener där man skriker som idioter á la Full metal jacket på soldaterna, FÅR ONT I HUVUDET!

1. Apocolypse Now

Marlon Brando som den mytomspunne Colonel Kurtz skapade en av filmhistoriens störst skurkar medan Martin Sheen och Robert Duvall skapade tillsammans med soundtracket oneliners som lever starkt än i dag. Svårt att värja sig mot den febriga känsla som kännertecknar filmen av Francis Ford Coppola.

2. Deer Hunter

Hej, hej Christopher Walken. Räcker som motivering tycker jag.

3.  Schindler’s list

Fantastisk story, fantastisk scenografi, fantastisk regi och fantastiskt skådespel. Någon som vill säga emot?

Avslöjar även en välbevarad hemlighet här och nu: har aldrig sett Den tunna röda linjen. Gah! Nyårslöfte på den.

Segt. Det är första ordet som poppar upp. Tyvärr. Jag hade hoppats att Guy Ritche lyckats bibehålla den fart och humor man hade i film nummer 1 om den klassiske mr Holmes och hans buddy Dr Watson. Dessutom är den ju kryddad med Noomi Rapace vilket får alla svenskar att gå i spinn av stolthet. Men icke. Det fanns ändå rätt många bra förutsättningar, låt oss stolpa upp dem:

– Robert Downey Jr ÄR Sherlock Holmes inkarnerad. Han är lika witty, halvgalen, smart och annorlunda som den fiktive gestalten. Möjligtvis är RDJr mer älskvärd.
– Filmen är förvisso en uppföljare men å andra sidan helt fristående, det finns ingen anledning att man måste överskugga den första filmen med mer explosioner och coola stunts.
– Man hade i ettan skapat en härlig känsla av Doyles London som man skulle kunnat bygga vidare på.
– Man hade två starka kvinnliga skådisar i casten: Noomi Rapace och Rachel McAdams.
– Man hade världens bästa ondska bad guy-namn:  Professor Moriarty.

Trots detta lyckas man inte utnyttja sina guldlägen. Robert Downey gör vad han kan men det blir mest Giy Ritchie-porr av scenerna än plats för honom att skina. Man går i uppföljar-fällan totalt med ännu mer av allt vilket bara blir tröttsamt och till slut ganska händelselöst även om det låter motsägelsefullt. Man lämnar London till förmån för skog och stad i Frankrike. Kvinnorollerna blir endast statist-sidekicks till de viktiga manliga rollerna (även om både Noomi och Rachel gör det med den äran) – det man lyckas allra bäst med är med MORIARTY (asså, hallå bra namn!!) Favoriten från Mad Men, Jared Harris gör en mycket bra ondskefull motståndare till vår hjälte.

All in all: En helt ok actionrulle som man kan halvslumra till i julmatskoman men inget man springer efter senap för. (hmm, förstod inte själv den liknelsen riktigt, sorry)

Betyg: NN

Ps: Man känner dock en stark, stark längtan efter BBC-versionen av Sherlock!