Arkiv för kategori Film

- Sida 3 av 34

RoboCop

av Nina Campioni

Vi ska börja med att klargöra att jag inte är något nostalgiskt 87-fan som tycker att den första upplagan av RoboCop är bäst i världen. Så ni vet.

Så. Därför. Är det här en riktigt bra och lagom hård actionrulle från början till slut. Den direkta känslan är att Joel Kinnaman (om än redan ganska stor och känd) kommer bli HOT STUFF i Hollywood. Han är bra, han är snygg, han är ganska perfekt för rollen. Dessutom har han en del riktigt bra oldtimers runt om kring sig som gör sin beskärda del till helheten: Gary Oldman (love), Michael Keaton och Samuel L Jackson. Hyfsad cast. Även om kvinnsen lyser med sin stjärn-frånvaro (Abbie Cornish är typ den enda man känner igen) så har man ändå fått in en del brudar som faktiskt har maktroller: en kvinnlig polischef, en forskarsmarting och en iskall högra hand till filmens ”skurk”. Helheten blir helt ok.

Det som jag tycker är mest intressant är just det där med ”skurk”, för det finns inget självklart gott mot ont, vilket är väldigt uppfriskande. I all form av action eller sci-fi är vi ju ganska vana vid att ha en väldigt tydlig ärkeskurk och en superhjälte som slår varandra sönder och samman. Här finns det förvisso en drivande källa (Keaton) som visserligen tänker mest på sitt eget vinnande men som ändå inte känns genomond eller ens overklig. Han känns som vilken businessman som helst därute. Kanske den mest ondskefulle karaktären ändå är Samuel L Jacksons som spelar en FOX-liknande nyhets-programledare som matar publiken med amerikansk patriotpropaganda. Retoriken känns läskigt nära den som faktiskt finns i verkliga USA och andra länder.

Men som sagt. Inget är självklart och jag gillar det. Det är också en ganska rumsren och ”barnsäker” film. Språket är vårdat och våldet är trots allt måttligt. En något ljusare variant i jämförelse med den som kom 87. Det man dock tappat bort något är den känslomässiga aspekten, man blir inte superberörd och detta till trots att man får se Kinnamans ansikte väldigt mycket i jämförelse med Peter Wellers dito.

Men all in all – underhållande och hyfsat tänkvärd action.

Betyg: NNN

Kategorier Film
Taggar Robocop

The Wolf of Wall Street

av Nina Campioni

Jag måste tyvärr ta tillbaka det jag i fredag skrev  om att the Wolf of Wall Street var veckans bästa grej. Jättedeppigt. Jag blev oerhört besviken.

I alla normala fall så är en tre timmar lång film skapad av Martin Scorsese en enda lång romans och fullt motiverad att vara så lång. Likaså brukar alla filmer med Leonardo di Caprio vara värt varenda bildruta. MEN. Av någon anledning förvandlades det här speciella och smustiga livsödet, ett liv fullt av girighet, droger och horor, till en buskis där publiken i salongen asgarvar när Leo megadrogad kör bil eller när Jonah Hill håller på att dö.

Det finns egentligen inget roligt med Jordan Belforts faktiskt äckliga liv (filmen bygger på Belforts memoarer om hans liv som kriminell aktiehandlare) – det är vidrigt på alla de vidriga sätt som vi kan uppbåda genom mänsklig girighet. Men Scorsese har gjort alla dessa scener så dråpliga att det faktiskt blir komiskt (nu ska det här tydligen vara någon form av komedi men ändå) när di Caprio tar så mycket knark att han håller på att strypa sig själv med en telefonsladd medan hans lilla dotter ser på och gråter. Filmen påminner mer om Fear and Loathing in Las Vegas än tex Maffiabröder.

Det konstiga är också att när både Scorsese och Leo själva uttalar sig framhåller de vikten i att se det vidriga livet som Belfort levt och hur det är en studie i girighet. Ja, det hade varit fint om det vore det istället för som nu visa på hur jäkla coolt, roligt och grabbigt det är på Wall Street och vilka häftiga fester de har. I ungefär 2,5 timmar är det samma scen om och om igen: party, skrikande, droger, horor och grabbighet. I ungefär en halvtimma är det en intressant handling. Där lyckas man klämma in lite hur FBI undersöker aktiehandeln och hur Belfort förlorar sin familj och vänner. Men det hastas förbi, för det är viktigare att få med ännu en scen med en strippa.

Jag är enormt besviken på Scorsese. Enormt. 

Skådespeleriet dock är fantastiskt, både Leo och Jonah Hill gör riktigt bra roller. Men det räcker ju inte för en tre timmar lång film. Jag saknar känslor, jag saknar det riktigt intressanta livsödet och jag tröttnar framför allt på buskis-höhö-naken-tjej-wohoo-scenerna.

Betyg: NN

Kategorier Film

Veckans bästa grej

av Nina Campioni

Veckans bästa grej: Att jag inom någon timme ska gå och se the Wolf of Wall Street – kombinationen av Marty Scorsese och Leo Di Caprio brukar vara precis vad jag behöver då och då. Gå och se den, säger jag redan nu!

This weeks best thing: the Wolf of Wall Street – go see!!

Kategorier Film

100-åringen

av Nina Campioni
100

Igår var det galapremme på Hundraåringen som klev ut genom fönstret…etc. och den överraskar faktiskt. Speciellt mig som läst boken och som fullständigt sågat den. Filmen är både smårolig, snyggt gjord och så pratar skådisarna som man faktiskt pratar på riktigt, ingen konstig Dramaten-svenska. Tumme upp för det. En solklar NNN.

Jag kommer inte recensera den som jag brukar göra med filmer då min bästa E jobbat med detta projektet. Nedan Felix Herngren och Robert Gustafsson hälsar välkomna, himla bra bild eller hur? Det roliga/sorgliga var att jag trodde att Robert var sminkad i gubbe-kostym…men han var bara sig själv, oooops. 1001

Kategorier Film
Sida 3 av 34
acne Adidas BEST OF FILM H&M KLÄDER Lindex Monki New York Nike NYFW OMG Ray-Ban SHOPPING SOMMAR STHLM FASHIONWEEK Stylein Tiger of sweden Topshop TUNES
  • Tjänstgörande nöjesredaktör: Felix Blom
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
  • Stf ansvarig utgivare: Lena Mellin
  • Redaktionschef: Karin Schmidt, Michael Poromaa, Lotta Folcker
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB