Igår gick jag och Marcy – aspeppade – till en förhandsvisning av Love and other drugs. Vi var helt stensäkra på att bli head over heels-kära i Jake Gyllenhaal (som man ju blir). Vi kanske inte hade stenhöga förväntningar på filmen i sig men trodde ändå att den skulle vara rätt härlig. Det tog 3 minuter sen var vi båda förbannade. Herregud sicken usel film. Den spretade åt tusen olika håll, och själva kärlekshistorien (den som faktiskt kunnat bli väldigt fin) hamnade helt i kläm. Mest av allt irriterade vi oss på att det är meningen att man ska gapskratta åt den korpulente lillebrodern som hela tiden sa könsord och var sådär härligt sluskig – ni vet typ som ALLA roller Jack Black haft. Tyvärr hade den här tramskillen inte en gnutta av den charm som ju faktiskt herr Black kan ha. Usch. Se den inte.

Sen var tanken att gå och äta på Vurma (på Birger Jarlsgatan). Gör inte det heller. Maken till dålig service. Så vi hoppade snabbt över till urhärliga Babs istället. Sen blev det quiz på Kåken. Slutet gott, allting gott. Efter lite gnäll bara.

Marcy hade för övrigt ett toksnygg halsband!

Och jag, jag hade en ovanligt bra hairday som vi var tvugna att ta kort på eftersom Marce tyckte att jag var så lik Hathaways roll med lockigt hår och stora issues med män. Hepp.

Ah, galasäsongen är här! Inatt satt jag uppe i mörkret och spanade på favoritgalan Golden Globe. Tyvärr var det inga överraskningar, inga rörande tal, inga skandaler, tja, ingenting att skriva hem om egentligen. Förutom den alltid så briljante Ricky Gervais. Han inleder galan med att totalsåga the Tourist – till min stora förtjusning, hur i h-e kunde den få nomineringar?? – spana in klippet och njut.

Annars vann de som skulle vinna de priser de skulle vinna. Finaste och mest överraskad var nog ändå Chris Colfer. Snacka om att bli ställd. Fint.

Asså, igår…gjorde INGENTING mer än att äta fil och kolla på min favvo-komedi. Antagligen är det också den film jag sett flest gånger, i hård kamp med Dirty Dancing förstås. Skön måndag.

Den kommer inte till Sverige förrän i mars. Men det känns som att den är väl värd väntan. Trailern är det bästa jag sett på länge och det verkar som om både Natalie Portman och Mila Kunis bör förtjäna en och annan nominering nästa år. Längt!

Nu ska jag preppa för julfest här hemma.

Ok, jag har ju envist tjatat om att det bara är vampyrglimret som gör Robert Pattinson så oemotståndlig, att han inte alls kommer bli en heartbreaker utanför Edward Cullen-masken. Så såg jag Water for elephants-trailern. Hoppsan. Jag tar tillbaka allt. Någon mer än jag som får Leo di Caprio-Titanic-vibbar?? Chills.