Det finns dagar då jag inte klarar av Rihannas gnälliga röst, den är liksom på väg mot, gud förbjude, Akon-nivåer. Men, det går inte att förneka att Ri är den största kvinnliga artisten efter Beyoncé (sorry GaGa) på senare år och den här låten tillsammans med fab Drake går inte av för hackor. Lätt en av årets bästa.

Pharrell ”sexmissbrukaren” Williams må vara skabbig, men hans N.E.R.D vet minsann hur man gör softa beats. Hypnotize lär jag inte tröttna på förrän långt in i april – sen kommer den få nytt liv till sommarens nätter.

Nu ska jag dricka glögg på Kåken. Hej!

Plötsligt fanns de bara i ens liv som om de alltid gjort det. De där kindbenen från brittiska öarna. Jag fick härliga chills och tänkte på Bros. Nu är det bara att hålla tummar för att de här snubbarna håller längre än sina blonda föregångare.

Det här dansåret har väl onekligen tillhört Swedish house maffia. Inte för att jag egentligen gillar den här typen av musik. Men jag älskar Pharrell och jag gillar den här kombon. Funkar bra på morgonen. Promise.

Blev inte döförtjust i Lil Waynes senaste album, men vad ska man förvänta sig från en kille som sitter bakom lås och bom – måste ju vara hyfsat kreativitetsdödande. Det fanns ändå några guldkorn. Som denna.