Middag på Tranan (matjesill, mmmm) med bäst-i-stan-tjejer. Ni ser ju hur kär jag är i Lina, haha, blicken!
Bäst-i-stan-Skande höll i kameran.
Spana in Linas snygga ringar! (från butiken Silver City på Drottninggatan)
Igår, Lina och jag, svinhungriga, gick nuts och beställde in typ allt på menyn. Kommer lukta vitlök i ett halvår.
(vi var på tapasstället Caliente vid St Eriksplan, helt ok men inte bäst i stan)
Jag blir alltid lika förundrad av det här med råbiff. Det här att folk verkligen äter det. Jag kommer aldrig förstå det. Jag är inte militant vegetarian, men den här rätten – obegriplig. Bistro Panamé är dock, råbiffen till trots, ett ställe som vi kommer återkomma till. Testa det!
Igår gick jag och Marcy – aspeppade – till en förhandsvisning av Love and other drugs. Vi var helt stensäkra på att bli head over heels-kära i Jake Gyllenhaal (som man ju blir). Vi kanske inte hade stenhöga förväntningar på filmen i sig men trodde ändå att den skulle vara rätt härlig. Det tog 3 minuter sen var vi båda förbannade. Herregud sicken usel film. Den spretade åt tusen olika håll, och själva kärlekshistorien (den som faktiskt kunnat bli väldigt fin) hamnade helt i kläm. Mest av allt irriterade vi oss på att det är meningen att man ska gapskratta åt den korpulente lillebrodern som hela tiden sa könsord och var sådär härligt sluskig – ni vet typ som ALLA roller Jack Black haft. Tyvärr hade den här tramskillen inte en gnutta av den charm som ju faktiskt herr Black kan ha. Usch. Se den inte.
Sen var tanken att gå och äta på Vurma (på Birger Jarlsgatan). Gör inte det heller. Maken till dålig service. Så vi hoppade snabbt över till urhärliga Babs istället. Sen blev det quiz på Kåken. Slutet gott, allting gott. Efter lite gnäll bara.
Marcy hade för övrigt ett toksnygg halsband!
Och jag, jag hade en ovanligt bra hairday som vi var tvugna att ta kort på eftersom Marce tyckte att jag var så lik Hathaways roll med lockigt hår och stora issues med män. Hepp.
