Eftersom jag spenderat hela helgen på febersoffan så har jag äntligen haft allt tid i världen åt att se om underbara 80-talsserien Freaks&Geeks. Har du inte sett den, GÖR det. En fantastisk återblick på tonårslivet och hur det var att gå i skolan, träffa killar, popularitet och orättvisan i att helt enkelt vara för ung men samtidigt för gammal för saker och ting. Om du har tonårsbarn, se den ihop med dem. Jag lovar att det kommer att bli enklare att snacka om stora saker efter det.

Igår spelades finalen på Project Runway Sverige in och jag måste erkänna att jag blev överraskad. På riktigt. Herregud vilken kvalitet det var på de tävlande. Och stoltheten över den här lilla snäckan är limitless.

Missa inte starten, 1 oktober, Tv3.

http://www.aftonbladet.se/webbtv/noje/mode/sofismode/article15106859.ab

Kom på att det egentligen är superdumt att redan nu recensera en tv-serie. Det har ju bara sänts ett avsnitt. Men första avsnittet är å andra sidan så bra att det räcker för att skriva en hel uppsats.

Aaron Sorkin (Vita Huset, Studio 60, the Social Network) har helt enkelt gjort det igen. Du som är ett fan kommer känna igen dig i den smarta, snabba, roliga, hetsiga dialogen. Det du antagligen kommer sakna är de långa korridorerna och walk-and-talk-scenerna som Sorkin gjort sig känd för. Nu är vi nämligen i ett nyhetsrum, och nyhetsrum är ofta väldigt öppna arbetsplatser.

Första avsnittet är magnifikt, från det inledande brandtalet som Jeff Bridges håller om varför USA inte längre är världens bästa land till de avslutande 20 hetsiga nyhets-minutrarna (tror jag slutade andas efter första 30 typ). Det fina är att man faktiskt tar upp autentiska nyheter, det ger hela storyn en högre puls än om man skulle köra på helfiction.

Skådisarna är briljanta, Jeff Bridges, Emily Mortimer och Dev Patel (Slumdog Millionaire) för att nämna några.

Mer än så är nästan för tidigt att säga – men, needless to say – jag längtar efter avsnitt 2.

http://www.youtube.com/watch?v=WIe5NVVeQmk

Varje år ser jag om en av mina favoritserier: Studio 60 on the Sunset Strip. Det låter kanske idiotiskt – att se om en tv-serie? Jo, kanske. Men det är sån njutning, som att återse gamla vänner och skratta åt samma saker vi skrattade åt förra gången vi sågs. Som en kärlekshistoria som man aldrig riktigt kommer släppa. Så känner jag för Studio 60. En av de bästa tv-serier som någonsin gjorts. Smart, rolig, snygg, skärpt och oerhört underhållande. Att den bara fick en säsong på sig att skapa magi gör den på något sätt ännu bättre.

Har ni inte sett den – ta tag i den i sommar. Kolla in klippet ovan. Första programmet, 10 minuters inledning. 10 minuter som är så bra att jag på riktigt fick tårar i ögonen när jag nu började min årliga reprisrunda igår kväll.

Ni hör ju, jag är lite störd…men ändå rätt snäll. Aaron Sorkin – du är ett geni.

PS: Recenserar Sorkins nya the Newsroom imorgon.