Hahaa, hittade den här bilden hos E. Från midsommar. Där jag fotograferar  min paj. Den där stoltheten, den är fanken episk. Skäms tydligen inte ett dugg för att skryta om den här pajen alltså.

Jag har precis bestämt mig för att springa Tjejmilen i år. Jag hade egentligen inte planerat det men när välgörenhetsorganisationen PLAN frågade om jag ville bli ambassadör för deras kampanj Because I am a Girl och springa i deras namn så var det ju såklart omöjligt att säga nej. Känns som en av de viktigaste kampanjerna just nu. Missa den inte!

Kom på att det egentligen är superdumt att redan nu recensera en tv-serie. Det har ju bara sänts ett avsnitt. Men första avsnittet är å andra sidan så bra att det räcker för att skriva en hel uppsats.

Aaron Sorkin (Vita Huset, Studio 60, the Social Network) har helt enkelt gjort det igen. Du som är ett fan kommer känna igen dig i den smarta, snabba, roliga, hetsiga dialogen. Det du antagligen kommer sakna är de långa korridorerna och walk-and-talk-scenerna som Sorkin gjort sig känd för. Nu är vi nämligen i ett nyhetsrum, och nyhetsrum är ofta väldigt öppna arbetsplatser.

Första avsnittet är magnifikt, från det inledande brandtalet som Jeff Bridges håller om varför USA inte längre är världens bästa land till de avslutande 20 hetsiga nyhets-minutrarna (tror jag slutade andas efter första 30 typ). Det fina är att man faktiskt tar upp autentiska nyheter, det ger hela storyn en högre puls än om man skulle köra på helfiction.

Skådisarna är briljanta, Jeff Bridges, Emily Mortimer och Dev Patel (Slumdog Millionaire) för att nämna några.

Mer än så är nästan för tidigt att säga – men, needless to say – jag längtar efter avsnitt 2.

Igår: kacklande älsklingar på Sturehof och en kväll som vi aldrig ville skulle ta slut. <3

Fick även finbesök av den här ärtan – bästa med sommar och semestrar – folk kommer hem från utlandet!

http://www.youtube.com/watch?v=WIe5NVVeQmk

Varje år ser jag om en av mina favoritserier: Studio 60 on the Sunset Strip. Det låter kanske idiotiskt – att se om en tv-serie? Jo, kanske. Men det är sån njutning, som att återse gamla vänner och skratta åt samma saker vi skrattade åt förra gången vi sågs. Som en kärlekshistoria som man aldrig riktigt kommer släppa. Så känner jag för Studio 60. En av de bästa tv-serier som någonsin gjorts. Smart, rolig, snygg, skärpt och oerhört underhållande. Att den bara fick en säsong på sig att skapa magi gör den på något sätt ännu bättre.

Har ni inte sett den – ta tag i den i sommar. Kolla in klippet ovan. Första programmet, 10 minuters inledning. 10 minuter som är så bra att jag på riktigt fick tårar i ögonen när jag nu började min årliga reprisrunda igår kväll.

Ni hör ju, jag är lite störd…men ändå rätt snäll. Aaron Sorkin – du är ett geni.

PS: Recenserar Sorkins nya the Newsroom imorgon.