Tack vare nån härlig magåkomma låg jag under tre täcken i fredags. Lördagen blev överkomlig tack vare ett gäng samarin och härligt sällskap. Söndagen bestod av pizza med godingarna Tilda och Tesan och sen pizza igen, hemmabakt av fin människa. Vill ha helg igen, känner att jag inte riktigt fick vara med på denna.

Ja herregud, förvisso har James Allan sagt ett antal gånger att han vill flytta till Sverige utan att göra slag i saken, men visst älskar de att spela här. Glasvegas alltså. Inte nog med att de gör ett litet gig på Kägelbanan i mars, de kommer till Annexet den 19 maj och nu är de dessutom klara för Where the action is i Gbg i sommar. Lika bra att flytta nu väl, James?

Klippet ovan spelade jag själv in på Roskilde 2009. Magic.

INCEPTION

Ännu en film att bli golvad av. Det har varit ett oerhört starkt filmår iår (eller ja 2010) – härligt med tanke på hur trist 2009 var. Jag är ett stort, STORT, Leo-fan. Skulle vilja påstå att han är den bäste vi har inom hans närmaste generationer. Inception var jag tvungen att se två gånger – den är helt enkelt ett visuellt mästerverk. Christopher Nolan har skapat en värld som man bara vill in och leka i, men som man blir helt snurrig av och man vet knappt vad som är vad. Älskar sådana filmer. Det kommer inte bli en Oscar för bästa film men en eller två för effects och annats borde de kunna skrapa in.

Sannolikhet att vinna Bästa film: 30%

Mitt betyg: NNNN

Gah! Jag har så många begåvade vänner – blir nästan trött. Min fina vän Larsa har vunnit ett gäng priser för sin produkt Cable cup och nu har de vunnit igen. Årets sak! Stort grattis bästa Lars!

THE FIGHTER

Personligen är jag inget fan av boxningsfilm, jag pallar inte se på när någon får sin käkled avslagen i slowmotion samtidigt som svett och spott flyger över kameralinsen. Men boxningsfilmer är oftast väldigt starka personporträtt (Lex Tjuren från Bronx) och bortom boxningen också ofta bra och raka filmer. Den här filmen är, intressant nog, precis tvärtom. Här är personporträttet Micky Ward totalt ointressant och oengagerande men boxningsscenerna – de är raka, sanningsenliga och bra. Konstigt. Men. Filmen blir otroligt sevärd tack vare två saker: Christian Bale och Melissa Leo som båda är mina favoriter till varsitt pris för bästa biroll. Bale, som gått ner en himla massa kilon igen för en roll, spelar den nerknarkade före detta boxaren och brodern på ett helt obegripligt trovärdigt sätt och Leo är white trash-mamman med den äran. Se den för dem

Sannolikhet att vinna Bästa film: 5 %

Mitt betyg: NN