Fullt ös som alltid backstage. Modellerna står halvnakna och vi fotar, ja, allt. Hehe. Plastsmyckena vet vi ännu inte om de kommer i produktion eller om det var en visningsdetalj. Får återkomma till det.
”Kubismen” i närbild.
Gillade ”benvärmarna”.
Före visningen sprutade man vatten över hela catwalken.
Fina Pamela hade både fixat musiken och stylat Styleins visnings vilket verkligen kändes – högtalarna höll på att spränga hela Berns – Pamelastyley. Men, åh, sorry för dålig humor. I alla fall, mot slutet tog sig verkligen Styleins kollektion. Det känns som att det är med de vida byxorna och det tunna materialet som designens själ kommer till sin rätt. Smekande siluetter och dova färger – jag tror Elin Nyström hittat rätt här.
Dessutom drog man hem en hel del applåder när man lät Ing-Marie avsluta hela visningen. Elegant.
Hanna Henrikson
Beckmans elever visade upp oväntat många fina plagg och kollektionstankar. Jag tycker att det brukar vara en stor lek med konstiga plagg och överkreativa lösningar. Den här gången var det fler genomtänkta idéer och vad ska man säga, vuxna, kollektioner. Kanske inte lika spexigt som alltid men definitivt bättre kvalitet. Här är mina favoriter.
Evalena Jonsson
Camilla Morath
Johannes Leijonberg
Emma Hanseklint
Elsa Suneson
Lisa Holmberg
En butikskollektion som absolut kommer funka men som inte är nyskapande. Ungefär så kan man beskriva Noir et Blanc på en mening. Det började bra med afrikansk musik och mönster som andades afrikansk värme, sen gick det över i något vi sett väldigt, väldigt mycket av det senaste året. Småprint på byxor, klänningar och toppar. Med andra ord – inget vi inte sett tidigare. Synd.
Ruggigt snygga smycken dock!
Jag är ju ett number one fan av the Local Firm. Därför känner jag mig lite ambivalent just nu. Jag vet inte om jag tyckte att det var så bra som jag hoppats på. Kanske lite för goth för min smak, och en och annan detalj som kändes nästintill påtvingat. Men som helhet, det gråa, det svarta, det råa – det gillar jag. Såklart. Vem hade trott något annat. Byxorna/jeansen är fortfarande deras starkaste plagg och blocken lever kvar lite här och var, nu med en annan form av kubism (kanske lite det jag tyckte kändes påtvingat). Men all in all – I like.
