Vi tog oss mot spännande Livrustkammaren för att spana in spännande Josefin Strid. Till tonerna av såg-spel och lustiga munljud tågade modellerna in i eleganta och sobra plagg – endast i svart och brunbeige. Raka linjer, höga midjor och ett nästan spartanskt intryck. I alla fall på halva kollektionen. Andra halvan var en vacker lek med läder och transparenta material. Enklast förklarat så var läderplaggen, ja, typ, strimlade. Svårt att beskriva men effekten blev slående. Av någon anledning hade modellerna röd färg ringlande nerför innerbenen som förde tankarna till en smärre olycka som vi tjejer bävar inför…förstod dock inte tanken med det.

Här spelas det på såg och görs lustiga ljud.

Jag inledde tisdagen med att säga till Nike och Collan ”gud vad det ska bli spännande att se Busnel”. Typiskt då att jag kommit till Boomerangs visning. Snacka om att vara förvirrad och trött. Men, jag skulle ju gå på Boomerang oavsett, så allt var ju rätt, egentligen. Man gillar ju visningar där man kan sitta ner och käka lite frukost i lugn och ro samtidigt som man kollar på vackra kläder. Tyvärr blir det då lite svårt att fota plaggen bland alla juiceglas. Men, det som jag inte fick på bild finns i mitt huvud och det var en oväntat stark kollektion man visade upp. En klart gångbar kollektion och stylingen gjorde att jag kände att alla plagg lätt skulle kunna finnas i min garderob, trots att jag inte äger ett enda Boomerangplagg. Men superfina stickade plagg, eleganta jackor och fina höstiga färger gör att man drar tankarna till en söndagspromenad i Central Park i november. Rustikt med en elegant twist.

Den här kvällen var det gnälligt bland modefolket. Dagmar lade sin visning sist på måndagkvällen, vilket betydde 22:30, och efter en låååång dag av visningar och möten så var det trötta ansikten på frontrow. Tyvärr gjorde tröttheten också att man inte riktigt hade möjligheten att ta in visningen och kollektionen och ge den rättvisa. I mitt huvud såg det ut såhär ”oj, en kjol, oj, en blus, oj, en klänning” stopp. Men det jag registrerade var att Dagmar är sig likt, vi såg en hel del stickat, en hel del sammet och en hel del draperingar. En klart gångbar kollektion som absolut kommer gå hem men som bjöd på få överraskningar.

Peaches Geldof var där dock. Men som sagt, tröttman gjorde att man knappt registrerade det heller.

Frida intervjuar Geldof som senare sågs sitta frontrow och hångla med sin kille.

Skulle Carin Rodebjer kunna nå upp till förväntningarna efter det år hon haft? Superhyllad för sin vår-sommar-kollektion och vinnare av årets designer på Ellegalan. Tufft. Men, hon fixade det med bravur. Vilken fantastisk visning. Underbara färgkombos med mycket rött och lila, läckra siluetter som både är breda och smala på samma gång. Lyxiga kvinnoprofiler som för tankarna till starka förebilder som Diane Keaton och Meryl Streep – precis som Rodebjer hade velat. Måndagens bästa utan tvekan!

En mycket glad Carin Rodebjer!

Två av Rodebjers största fans: Helena af Sandberg och Titiyo.

Carins starkaste plagg ligger, enligt mig, i den manliga kollektionen. Jag ville typ själv ha alla de stickade tröjorna, superfina! Personligen tycker jag att den kvinnliga delen kan bli lite tråkig, men älskade att man satsade på starka färger som orange och blått. Carin hade också varit kaxig och gjort modiga urringningar i ryggen på många av klänningarna och använt sig av plast (tror jag att det var) till klänningar och jackor.