Här kan ni se morgonens sändning om ni vill!

Fasen vad kul det är att vara med på tv ändå! Man står där och blajjar om allt möjligt och sen efteråt har man ingen aning om vad man sagt eller varför. Konstig men skön känsla. Allt går så snabbt. In, prata, ut. Tryggt med Daniel bredvid, han är extremt proffsig och har bra svar på tal.

Lunchade med finkollegan Karin förra veckan, då släppte hon bomben: Jag ska gå på Nobelfesten! Dog av avundsjuka. Inte så mycket för att sitta där med rak rygg i flera timmar och diiiiineeera, som för att hon ska gå på den tjusigaste festen av dem alla, vilket innebär festfix. Fix i hår, fix i ansikte, fix i kläder. Fatta vad kul! Vi satt där och skulle komma på en bra rubrik för hennes Nobelblogg som hon under den här veckan ska skriva. Det skulle vara nått med ”Från måndagsexemplar till…” Jag ba’ ”…till drottning” Hon ba’: Jo, fast det finns ju redan en halvviktig som ska dit, typ. Ahaaaa, sa jag och lämnade diskussionen. I alla fall. Följ heta Karins väg mot Festfixad, det ska jag!

Det var kanske det sämst spelade och mest tråkiga fotbolls-VM som i alla fall jag kan minnas. Brutal och cynisk fotboll, Sverige var inte ens med, halvtrista matcher med få ljusglimtar även om finalen var en ordentlig nagelbitare (som iofs borde avgjorts med två holländska utvisningar redan i första halvlek, gah, blir förbannad bara av att tänka på det ). Oh well, det som VAR en stor ljusglimt med sommarens mästerskap var att det gav oss ett nytt mästerverk av R Kelly där han fick bevisa, återigen, att det är han är världsmästare (hepp!) på pampiga ballader. Ingen annan. (bara trummorna liksom, ah!)

Imorgon ska jag och Daniel tipsa om jul – och nyårsplagg i Svt Gomorron. Missa inte det tycker jag. Då får vi se om jag plötsligt ändrar dialekt i direktsändning, kan bli så när jag blir nervös.