2010 känns som året då alla plötsligt kom ut som Arcade Fire-älskare. Vilket egentligen känns som nästan konstigt sent i dessa internettider men jag gnäller inte. Videon till the Suburbs är regisserad av mästaren Spike Jonez och är både obehaglig och snygg på samma gång. Dessutom fattar man inte ett skit. Men tydligen ska videon vara en del i en kommande kortfilm så vi får väl vackert vänta på svar. Låten då? Inte så bra som man hade önskat, men vackert sorgset och finstämt. Win Butlers röst kommer onekligen till rätta.

Det var bättre förr sägs det. Något som ändå inte kan stämma på reklambranschen. Min vän E gör definitivt bättre reklam än Don Draper. Kolla in hennes blogg för fler härligt o-pk-kampanjer.

Jag vill planka Skandes och Marcys inlägg rakt av, för det är precis så jag känner. Vi ses minst två gånger i veckan ändå tycker man att det är på tok för lite. Såna härliga gagghaggor det är! Nyöppnade Mvseet (varför så konstig stavning?) har ett skelett av en sabeltandad (eller var det sibirisk?) tiger mitt i restaurangen, men förutom det en väldigt trevlig atmosfär och bra mat! Dock trodde vi ett tag att vi skulle bli utslängda. Men det är som vanligt, lite lite för höga skrattattaker och lite lite för visuellt berättade historier.

tack för bilder M.

Vi tog en nyttig efterätt.

Alltså, vissa dagar, man bara orkar inte vara kreativ och skriva saker. För ungefär 4 dagar sen damp det ner ett pressmeddelande och bilder från altewai.saome och jag kände att jag blev väldigt impad och skrev upp på en lapp ”blogga om det HÄR”. Men så har jag verkligen bara inte fått det ur mig. Så jäkla glad jag blev att Marcy hann före så nu länkar jag till henne. Win-win!

Oj, missade 1 december, typiskt. Tänkte dela med mig av årets bästa låtar. Det är väl lika bra va? Det är ingen inbördes ranking, jag känner att det skulle vara alldeles för fysiskt påfrestande att ställa favvo-låtar mot favvo-låtar. Men ni ska få en motivation till varje i alla fall, det lovas!

December 2:

Liam Gallagher skulle kunnat skämma ut sig något enormt utan Noel, det skulle ha kunnat bli så dåligt, men istället lyckas han tillsammans med sitt nya band göra 60-talsrock på 10-talet. Fint! Och man har ju saknar hans röst och ego, det går ju inte att hymla om.